Birger Magnusson
Sveriges konung 1290-1318. Född ca 1280. Son till kung Magnus och drottning Helvig. Vald till kung (tronföljare) 1284, tillträdde 1290, myndig troligen 1298, krönt i Söderköping i december 1302, flydde 1318 till Danmark och avled där 31 maj 1321.
Gift 1298 med Märta (Margareta) av Danmark (krönt med sin make 1302, död 2 mars 1341 i Danmark, begravd i Ringstedt), dotter till kung Erik Klipping (mördad 1286) och Agnes av Brandenburg (död 1304). (Märta således syster till kung Erik Menved av Danmark).
Söner: Magnus (född 1300, tronföljare 1304, avrättad 1320, begravd i Riddarholmskyrkan), Erik (ärkedjäkne i Uppsala troligen 1311 men senast 1315, avlade sig sin prästerliga värdighet i samband med oroligheterna efter Nyköpings gästabud, begav sig ”ad partes assensu”, död där 1319)[1], och en okänd son. Döttrar: Agnes (troligen med vid Håtunaleken, k.1310 i Sko kloster, k.1340-talet i Slangerups kloster i Danmark) och Katarina (k.1320 i samband med kungafamiljens flykt till Danmark).
Erik Magnusson
Hertig. Född 1282. Andre son till kung Magnus och drottning Helvig. Gifte sig 1302 med Ingeborg av Norge. Hertig av Södermanland 1302.
Valdemar Magnusson
Hertig. Född 1283. Tredje son till kung Magnus och drottning Helvig. Gifte sig 1302 med Kristina, dotter till marsk Torgils Knutsson. Vid marsken störtande skilde sig Valdemar och gifte sig med Ingeborg, dotter till kung Erik Prästhatare av Norge. Vid brodern Birgers kröning 1302 blev Valdemar hertig av Finland.
Helvig
Änkedrottning. Född ca 1262, död 1324. Dotter till greve Gerhard I av Holstein och Elisabeth av Mecklenburg. Gift med kung Magnus av Sverige 11 november 1276 i Kalmar. Krönt till drottning i Söderköping 29 juni 1281. Änka sedan 1290. Residerar på sitt morgongåvegods Dåvö i Västmanland. Närvarande vid Örebromötet 1308. Begravd i Gråmunkekyrkan i Stockholm.
Barn: Ingeborg (f.ca 1277, d.1319; drottning av Danmark), Birger (f.1280, d.1321; kung av Sverige), Erik (f.ca 1282, d.1318; hertig av Södermanland), Valdemar (f.1280-talet, d.1318; hertig av Finland) och Rikissa (f.1280-talet, d.efter 1347; abbedissa i S:ta Klara kloster).
Abjörn Petersson
Känd 1312-20. Lågfrälse. Torde äldst ha hört hemma i Närke. Bosatt på Torsö. Har egendom på Fågelö (Torsö-Vadsbo) i Västergötland. Äger ”Geddaryd” vid Seglora (Mark hd?) i Västergötland. Sköld: Balk belagd med tre sjöblad.
Agmund i Risnäs
Känd 1307. Äger Risnäs (Vist‑Hanekind) i Östergötland. Barn: Avidius (k.1333‑37; var d.1352). Sköld: Tre sjöblad i trespass med spetsarna utåt. ”Risnäsätten” ‑ östgötsk ätt, möjligen med samma ursprung som Likvidsönernas ätt.[2]
Algot Jonsson
Riddare, riksråd, lagman och slottsfogde. Känd 1293-1324. 50-60 år gammal (1318-23?). Var 1299 (med största sannolikhet även 1293) gift med Botilda, dotter till riddaren Lars Bengtsson Boberg och Kristina Anundsson (flygande lilja). Släkten snarare värmländsk än västgötsk. Besläktad med Mats Tyrnersson, Mats Kettilmundsson och med Algot Brynjolfssons ätt. Besvågrad med Rörik Birgersson.
Deltog i aktionen mot marsk Torgils. Lagman i Värmland (1306 7/10, men ej 1305 29/6; troligen i samband med marskens fängslande; 1312, men ej längre 1318; har troligen avgått utan politiska motiv senast sommaren 1317). Riddare (1323). Hertiganhängare. Undertecknade Roskildeavtalet. Stod Mats Kettilmundsson nära under dennes vistelse i Finland. Riksråd (1322) och deltog i Skarakonventionen 1322. Efterträdde Lyder van Kyren på hans finska slottslän. Fogde i Åbo (1322) – var några år ställföreträdare för Mats Kettilmundsson på Åbo slott.
Besutten i Västergötland.
Barn: Birger Algotsson (k.1307-52), Johan (k.1336-?69) och Benedikta (gift med Nils Kettilsson (två bjälkar)).
Sköld: Bjälke med överlagt hjorthorn (utan bjälke 1322).
Anders Ragnvaldsson
Birgers löftesman 1310. En Anders Ragnvaldsson omtalas på 1330-talet i Östergötland, men det är osäkert om det rör sig om samma person.
Andreas
Prost i Medelpad (1304). Skänker 1304 sin gård vid torget i Sigtuna till dominikanklostret.
Andreas And
Domprost. Känd 1276-1316, var död 1318 (d.1317?). Son till Anders And. Uppländsk stormannaätt.
Domprost i Uppsala 1278-99. Tvingades lägga ned sitt ämbete (april-november 1299). Kanik 1299-1302. Återkom som domprost 1302. Riksråd (1288 och 1303). Medlem av Upplandslagnämnden. Skriver testamente 1316 (vittnen: Nils i Ugglesta). Köpte 1285 i Paris ett hus som inreddes till hem för fattiga studenter från ärkestiftet, och i Uppsala lade han genom sitt testamente grunden till katedralskolan.[3]
Äger Lårsta (Giresta-Lagunda) och Örbyhus (Vendel-Håbo), samt gods i Rasbo och Vaksala härader i Uppland. Bytte senast 1302 bort 1/2 markland i Salsta (Gryta-Hagunda i Uppland).[4] Bytte 1304 bort jord i Skrymsta (Håbo-Tibble – Håbo) till Sko kloster mot 1 öresland 2 örtugland i Kumla (Balingsta-Hagunda). Bytte senast 1305 bort ”Örby nära Lenaer” mot 1/2 markland i Balingstaby (Balingsta-Hagunda) och 1/2 markland i ”Billinge” i (Bondkyrka-Ulleråker). Jorden i Balingsta och Billinge bytte han senast 1316 bort mot jord i Stabby (Bondkyrka-Ulleråker). Erhöll gården Njursta av Israel Persson. Testamentering 1316: I Hov (Rasbo-Rasbo, Uppland) 14 öresland.
Sigill: And simmande på böljeskuror. Latiniserat: Andreas Andreae.
Andreas Jonsson
Känd 1316. Uppländsk ätt. Äger gods i Uppland. Söner: Johan (k.1325) och Sigge (k.1329-45). Sköld: Balk belagd med sparre (ev rött fält, vit balk och blå sparre).
Anund Algotsson Sture
Riddare och riksråd. Känd 1310, dog 1360. Stormannaätten Sture från Västergötland – en av landets förnämsta. Gift med Katarina, dotter till riksrådet Näskonung Bengtsson.
Riksråd (1310). Kungaanhängare och Birgers löftesman 1310 (25 av 34). Nämns efter 1310 inte förrän 1321 (?), då som hertiginnan Ingeborgs råd och förtrogne. Deltog i förhandlingarna i Bohus. (11 av 12) 1319, (10 av 10) 1321. Riddare (1325). Ståthållare i Skåne 1333.
Knuten till Västergötland. Gods i Västergötland (i S.Ving sn i Ås hd, samt i Gäsene och Åsens? härader) och Östergötland (Dal och Bråbo härader), Södermanland (Forsby) och Närke. Förlänades 1321 av hertiginnan Ingeborg för trogen tjänst bland annat med gårdarna Högstorp och Brevik. Innehade 1349 en del av Kinne härad i Västergötland som förläning.
Barn: Magnus (k.1356-91) och Ingeborg (var g.1381).
Sköld: Tre svarta sjöblad på gult fält.
Anund Röriksson
Riddare och riksråd. Känd 1316-36. Son till riddaren och riksrådet Birger Röriksson. Äger gods i Västmanland (Åkerbo hd), Östergötland (Vifolka hd) och Finnveden (Västra hd). Barn: Magnus (k.1344) och Helga (k.1397). Sköld: Balk.
Anund Röriksson
Kungens man. Deltog i Örebromötet. Birger löftesman 1308. Eventuellt känd 1314, då troligen på hertigarnas sida. Ätten av stark kyrklig anknytning kan lokaliseras till Östergötland och nordöstra Småland.
Arnold
Känd 1335. Skänningeborgare. Var 1335 i Kalmar som finansiellt ombud för en storman.
Arnulf i Mörby
Känd 1276-85. Förvaltare (procurator) på Vadstena kungsgård (1276). Riddare (1285). Säljer 1276 en gård i Djurkälla (Roglösa-Dal) till Strängnäsbiskopen, och en gård i Västerlösa (Roglösa-Dal). Har frånträtt fogdesysslan i varje fall före 1299, men sannolikt tidigare och senast 1279. Mörbys läge är okänt – kan vara det Mörby som ligger i Örberga sn.[5]
Arvidius
Kyrkoherde i Ekeby i Östergötland. Död 9 mars 1318
Arvid Gustavsson
Känd 1315. Död 11 december 1317 i Nyköping. Var 1315 gift med Ramborg Israelsdotter (And) (k.1303-31), Karl Gregerssons änka. Äktenskapet kan ha ägt rum tidigast 1308. Högfrälse ätt (Sparre av Vik). Nära släkt med Matts Kettilmundsson. Arvtagare och testamentesexekutor efter Abjörn Sixtensson.
Riddare (1304). Tillhörde den fasta kretsen kring hertigarna, vars anhängare han var redan julen 1302 då han deltog i hertig Eriks Osloresan. ”Ovän” med kungen redan innan brödrastriderna. Delade hertigarnas landsflykt 1304 och satt i deras råd 1307. var en av de mest aktiva tillskyndarna av 1307 års politik. Deltog i Koldingfördragen 1314 och medlem av hävdaskifteskommissionen. Följde hertigarna till Nyköping där han dödades i striderna i samband med Nyköpings gästabud.
Sätesgård: Vik (Balingsta-Hagunda) i Uppland (efter giftermålet, d v s tidigast 1308). Knytning till Småland, möjligen hemmahörande där eller i södra Västergötland. Efter giftermålet fick han sina intressen riktade mot Uppland. besittningarna där förde honom i konflikt med Uppsala domkyrka. Ägde godset Ekholmen (-Trögd) i Uppland.
Barn: Kristina (k.1334), Gustav (k.1334, d.1366/67), Ramfrid (d.1323) och Arvid (f.1317/18, d.1323).
Sköld: Röd sparre på gult.
Asmund Lang
Bosatt i Rogberga. Skriver sitt testamente 1310. Gift med Ramborg. Äger gården Hovsgärde på Visingsö. Har en träl som heter Karl. Döttrar: Gyda (k.1310) och Margareta (k.1310).
Atte Trottasson
Känd 1312. Barn: Atte (k.1369-95). Sköld: Balk belagd med 8-blading.
Avald guldsmed
Känd 1330. Storborgare i Skänninge på 1320‑talet. Sonson: Herman
(k.1353).
Benedict Eriksson
Känd 1319. Äger gods i Konungsunds socken (Björkekinds hd) i Östergötland. Sköld: Leopardhuvud.
Bengt Algotsson
Riddare. Känd (1283) 1288-1308. Son till lagman Algot Brynjolfsson (”Algotsönernas ätt” – högfrälseätt huvudsakligen bosatt i Västergötland).
Landsförvisades till Norge vid brodern Folkes brudrov 1288. Tillbaka i Sverige senast 1301 och åter tagen i nåder. Rör sig i hertigkretsar (1301). Hertiganhängare efter Håtunaleken (1306) och medlem av hertigarnas råd (1308). Riddare (1307). Synes ha trätt tillbaka under riksdelningens år. Son: Algot (k.1322-58). Sköld: Svart avhugget griphuvud på gul botten.
Bengt Bosson
Riksråd. Känd 1283, död 1335/36. Eventuellt son till Bo av Rickbasta. Gift med Ragnhild (1310), vars syster är Harald Älgs andra hustru.[6] ”Rickbastaätten” – stormannaätt från Uppland. Bror till ärkebiskop Magnus (k.1288). Släkt med Knut Jonsson. Gift med en syster till Folke Jonsson.
Tillhörde redan under kung Magnus tid den kyrkligt orienterade krets som haft politiskt inflytande. Riddare (1294). Riksråd (1286, 1288, 1310?, 1312). Medlem av upplandslagkommisionen. Birgers löftesman i Örebro 1308 (4 av 16). Förekommer efter 1312 inte förrän i Helsingörstraktaten 1318 (10 av 18). Fogde på Stegeborg (1318), och försvarade slott tillsammans med kungasonen Magnus i striderna 1318. Stödde Knut Jonssons parti (2 av 4). Deltog i herredagen i Tälje 1322 (21 av 31).
Trolig sätesgård (1310): Hallkved (Funbo-Rasbo) i Uppland. Brodern, ärkebiskop Magnus, överlät 1288 arvsrätten till sitt arvegods Hallkved till Bengt. Även Forsby (Knivsta sn) överläts 1288 av brodern.[7] Knuten till Uppland med upplandsorienterade godsbesittningar: (Danmark-Vaksala) samt i diverse härader runt Uppsala. Egendomar i Östergötland (1328).
Son: Magnus (k.1294, d.1335).
Sköld: ”Kluven, första fältet metall, andra fältet styckat i färg och metall.” Sigillpåsen fodrad med rött (1312).
Bengt Johansson
Känd 1311, dog oktober 1321. Domprost i Skara (1311) till 1317. Biskop i Skara 1317-1321. Blev omedelbart efter utnämningen hertigarnas man. Deltog i ratifikationen av Roskildefördraget 1318. En av hertigarnas testamentesexekutorer.
Bengt Knutsson
Känd 1308. Son till Knut Gregersson. Sköld: Tre gånger styckad i guld och rött.
Bengt Nilsson
Känd 1315-41. Son till riddaren Nils (Sestridason?). Stormannaätt med huvudsakliga godsinnehav i östra Småland och södra Östergötland. Gods i Norrvidinge härad i Värend. Sköld: Avhugget leopardhuvud. Barn: Nils (k.1339-64) och Bengt (k.1355).
Bengt Petersson
Känd tidigast 1285. Död augusti 1313 i slaget vid Röcklinge backe under Birgers gotländska expedition. Föräldrarna, som är till namnen okända, är begravda i Alvastra klosterkyrka. Var 1285 gift med Ingeborg, marsk Karl Gustavssons syster, som tidigare varit gift med Nils Mikaelsson.
Riddare. Var med på Torgils Knutssons korståg till Karelen 1293. Förbindelser med Torgils Knutsson, som förseglar två av hans jordabrev (1285 och 1299). Deltog i Birgers gotländska expedition och stupade i slaget vid Röcklinge backe i augusti 1313.
I huvudsak knuten till Östergötland och Småland. Gods i Östergötland, men äger även jord i Södermanland. Barn: Styvsonen Håkan Ingeborgsson (Läma) (k.1297‑1320). Sköld: Tre framåtvända vingar.
Bengt Turesson
Känd 1318. Kungens man i Helsingörstraktaten. I övrigt helt okänd vid denna tid. Det är ovisst om han är identisk med den annars först på 1340-talet kände sonen till Ture Kettilsson.
Beno
Präst i Svenarum (1320). Testamenterar 1320 till sina barn egendomar i Långserum.
Bernhard Kietelhot
Känd 1307 i Närke. Nordtysk släkt. Sköld: Tre järnhattar (2+1).
Bernhard von Moltzan
Mecklenburgisk riddare. Känd 1314. Hertig Eriks löftesman vid Koldingavtalen 1314. Medlem av Henrik av Mecklenburgs rådskrets. Bror: Henrik von Moltzan.
Birger
Abbot i Alvastra (1310).
Birger Algotsson
Väpnare. Känd 1307-52. (Eventuellt född i början av 1290-talet – föräldrarnas äktenskap ingicks sannolikt 1293; ”på gamla dagar” 1352). Son till lagman Algot Jonsson och Botilda, dotter till Lars Bengtsson Boberg. Var 1334 gift med Kristina (k.1334-46), dotter till lagmannen i Södermanland Lars Ulfsson (Ama) – äktenskapet ingicks antagligen ej senare än 1330.
Väpnare (1307, möjligen nybliven), och blev aldrig riddare. Kallas år 1334 ”dux roborandus” (hövitsman). Anses som möjlig författare till Erikskrönikan.
Säljer gård i Djurkälla (Roglösa-Dal) i Östergötland år 1352. En av arvtagarna i Mats kettilmundssons testamente (ca 1326)
Son (k.1352). Sköld: Bjälke överlagd med hjorthorn med taggarna åt sinister.[8]
Birger Heussinger
Borgare i Skänninge (1324). Sköld: Halv båt.
(”Birgerus Huaessinger”)
Birger Magnusson
Fogde i Skänninge (1330-talet).
Birger Röriksson
Känd 1316, dog 1329. Son till riddaren och riksrådet Rörik Birgersson. Gift med Ramfrid (k.1315, d.sen.1366. Dotter till lagman Bengt Hafridsson. Hon var 1349 var omgift med Karl Tukasson Läma).[9] Äger Sundby (Forssa-Villåttinge) i Södermanland, samt gods i Västmanland (Gäsene hd), Västergötland, Närke (Skällersta hd) och Njudung (Västra hd). Son: Rörik (d.sen.1359). Sköld: Balk.
Birger Tomasson
Känd 1290-1308. Son till Tomas ”av Hahaby”, lagman eller prolokutor i Närke (1278).
From sörmländsk storman som 1290 ingick i Julita klosters brödraskap, men gjorde Margareta Knutsdotter – herr Gregers barnbarn – med barn.
Omtalas vid 1300-talets början i Hageby, sannolikt belägen i Torshälla socken, som även hans fader har ägt. Gods: Hageby i Södermanland och Luckerstad (Örberga-Aska) i Östergötland. Skänkte 1290 gods i Östergötland.
Sköld: Sparre med två rosor och lilja.
Birger Wixtensson
Känd 1307. Nobilis vir. Äger gods i Värend.
Björn
Kanik i Linköping (1292). Kan vara den Björn som 1319 (ej 1306) är domprost i Linköping, och skänker 3 mark penningar till Jönköping.
Björn Ingulfsson
Känd 1303-36. Var 1303 gift med Ragnhild Spjälbodesdotter, som 1303 skriver testamente. Ägde två örtugland i Vreta (Dalby-Hagunda) och jord på Ekerön (Ekerö-Färentuna) i Uppland. Jorden bytte han 1298 mot jord i Sanda (Ekerö-Färentuna) av Uppsala domkyrka. Barn: Ramborg, Nils (k.1331-49) och Erik (k.1349). Sköld: Avhugget björnhuvud.
Björn Knutsson
Känd 1283-1319. Ätt från Kind med blygsamt ursprung. Gods i Kind och Hanekinds härad i Östergötland. (”Gren”).
Bo Nilsson
Född i slutet av 1280‑talet. Känd tidigast 1305. Död hösten 1322. Son till riddaren och riksrådet Nils Sigridsson, lagman i Värend. Gift med Cecilia Knutsdotter (k.1350) (ej långt efter 1307, var förlovade 16/5 1306), dotter till Knut Jonsson och Katarina Bengtsdotter.
Riddare och riksråd. Stod på hertigarnas sida efter Håtunaleken och fick 1307 en förläning i Östergötland av dessa. Blev riddare senast 1313 och efterträdde Knut Jonsson som lagman i Östergötland efter Birgers flykt 1318 (lm 1320[10], men ej 1330).
Var en av de ledande i upproret mot Birger, men besegrades i slaget vid Karlebylånga i mars 1318 och sattes i fängelse på Visingsö slott. Fritogs vid Smålands erövring och begav sig till hertiginnan Ingeborg i Kalmar. Ställde till hennes förfogande över 800 mark penningar till krigföringen i maj 1318. Var en skicklig diplomat och deltog i förhandlingar med både Danmark och Norge, och satt i skiljenämnden i Roskilde 1318. Var efter Birgers fördrivande medlem av hertiginnornas råd ‑ liksom han tidigare suttit i hertigarnas råd ‑ och var en av de aktivaste och förnämsta i rådskretsen.
Bo Nilsson var nästan uteslutande östergötlandsorienterad, där han ägde gods och fick förläningar, men har även haft besittningar i sydöstra Småland. Bytte 1320 bort kvarnar i Mjölby.[11] Sålde 1320 gårdar i Tuna till Ulf Abjörnsson för 400 mark.[12]
Barn: Ingeborg (gift ca 1328 med Johan Tomasson, änka 1370), Bengt (k.1336‑57), Magnus (k.1336), Bo (k.1339‑89), Ragnborg (k.1336) och Helena (inges 1336 i Vreta kloster)[13]. Sköld: Delad i gult och blått.
Boso
Magister och kanik i Linköping (1292).
Brud Benasson
Känd 1310-21. Bror till Nils (Sestridason?); Kungens löftesman i Helsingborg 1310.[14] Stormannaätt med huvudsakliga godsinnehav i östra Småland och södra Östergötland. Gods i Handbörds hd i Småland. Sköld: Avhugget leopardhuvud. Barn: Jöns (k.1336-66) och Bengt (k.1355). (”Bruddo Bänesson”)
Brynjolf Bengtsson
Känd 1310, var död 1315. Son till västgötalagmannen Bengt Hafridsson. Ätt med västgötskt ursprung. Gift med Ingegerd Svantepolksdotter (k.1310-15). Barn: Birgitta (g.f.1322, k.1367), dotter (g.sen.1322, d.1333), Knut (k.1322, d.1333), Algot (k.1322-33) och Katarina (k.1329). Sköld: Lejon på ginstyckat? fält.
Brynjolf Haroksson
Känd ca 1280 – ?1315. Småländsk lågfrälseätt med ursprung i Njudung. Äger godsen Fiskaby (Svenarum-Västra) och? Röckla (Virestad-Allbo) i Värend. Sköld: Kvadrerad.
Christian Scherbeck
Estnisk riddare. Känd 1314-17. Yngste son till Christiarnus de Scerembeke, vasall under danske kungen i Estland sedan 1271. Släkten härstammar från Mecklenburg, men flyttade 1271 över till Estland.
Vid faderns död skulle bl a Christian överta jorden, men den hölls inne av den danske hövitsmannen. Utverkade med de andra vasallernas stöd 1314 ett kungligt brev genom vilket han kom i besittning av jorden. Kung Birgers rådgivare. Utpekas i Erikskrönikan som en av de ansvariga för den hårda behandlingen av hertigarna i fängelset. Lämnade landet efter Nyköpings gästabud, senast i mars 1318, och återvände till Estland. (”Kristiern Skärbäck”).
Dan Joarsson
Riddare (1306). Uppträder i Valkabo härad i Östergötland. Anknytning till Vreta kloster. Gods i Östergötland. Sköld: Tre avhuggna rovfågelsben balkvis.
Dan Jonsson
Riddare. Känd 1285-1315. Son till herr Johannes. Äger gods i Uppland och år 1294 i byn Svälinge[15] (Härstad-Dal) i Östergötland. Barn: Karl Dansson (k.1319, var d.1358), Anund (k.1346-66) och Johan (k.1322-80). Sköld: Balk belagd med tre 6-stjärnor.
Elof Andersson
Känd 1308. Son till Anders Elofsson. Stormannaätt från Östergötland (”Elofsönernas ätt”). Sköld: Kluven, lilja och två ginbalkar.
Elof Brunkow
Känd 1312. Son till Werner Brunkow. Äger Konungsberg (Mjölby-Vifolka) i Östergötland. Sköld (fadern): Bjälke av guld på blått fält.
Elof Håkansson
Underfogde i Stockholm (1315). Fogde (1319; men ej 1317; 1328; men ej 1330).
Elof Ingjaldsson
Känd 1319. Bror till Sune Ingjaldsson. Sköld: Delad av tandskura och överkluven.
Erengisle Näskonungsson
Känd 1318. Död 1328 (levde möjligen ännu 1339. Son till? Näskonung Bengtsson. Gift senast 1322 med Kristina, dotter till riksrådet Peter Ragnvaldsson (Tre rutor).
Riddare och riksråd. Marsk (1322). I hertigpartiet vid Roskildefördraget 1319. Mats Kettilmundssons testamentesexekutor.
Uppförs under Västergötland i frihetsbrevet. Bosatt i Södermanland 1327. Äger godset Ekebysela (Överselö sn). Besutten i Östergötland (1327), Södermanland (1327) och Öland. Son: Erengisle (k.1336-49). Sköld: ”Natt och Dag” (metall överst).[16]
Erik Kristiernsson
Känd 1310-28. Son till slottsfogden Kristiern från Öland och Margareta Likvidsdotter.
Väpnare. Kungaanhängare 1310, och kungens löftesman i Helsingörstraktaten 1318.
Sköld: Beslag (murankare) balkvis (förs av fadern och brodern).
Erik Turesson
Känd tidigast 1310. Död ca 1328 (? k.1340). Äldste son till Ture Kettilsson och Sigrid Bosdotter, dotter till riddaren och riksrådet Bo Niclisson d.ä. (Natt och dag) till Göksholm och hans första hustru Sigrid. Gift senast 1315 med Margareta (k.1315‑48), dotter till lagman Bengt Magnusson till Ulvåsa och Sigrid den fagra.
Väpnare (1315), senare riddare. Riksråd. Var hertigarnas man alltsedan 1310 (21 av 22). Riksråd 1313. Delade troligen hertigarnas fångenskap i Nyköping. Rådsmedlem 1319. Intog aldrig någon framskjuten ställning inom rådskretsen, men torde ha haft ett gott anseende som underhandlare. Ratificerade Roskildefördraget och var ombud för Sverige i förhandlingarna med Norge 1319. Under de inre brytningarna efter 1319 stod han troget på Knut Jonssons sida. Främste underhandlare vid Nöteborgsfreden 1323. Uppdraget att återställa freden med Ryssland kan ha varit en belöning från Knut Jonsson. Lagman i Tiohärad (på 1320-talet?).[17]
Högfrälseätt från Värend/Finnveden (”Bielke”). Räknades 1318 och 1321 till östgötalagsagan. Eventuella egendomar i Östergötland.
Dotter: Ingeborg (g.1360, k.1374).
Sköld: Tre gånger delad i gult och blått.
Erik Valdemarsson
Född 1271 eller 1272, dog tidigast 1331. Son till kung Valdemar och Sofia Eriksdotter (äldste nu levande sonen). Gift med Ingeborg (k.1333), dotter till riksrådet Knut Jonsson.
Junker. Fängslad fram till Birgers kröning i december 1302, och följde julen samma år hertig Erik till Norge där han stannade hos sin kusin kung Håkan. Han hade samma anspråk på danska arvegods som kusinen, men efter förbundet med Norge ansåg man sig i Sverige inte ha något att frukta av hans krav på kronan eller på jordagods. Riksråd i Norge 1308. Medverkade vid avslutandet av preliminärtraktaten mellan Danmark och Norge 1308, och kung Håkan hävdade senare hans krav på gods i Sverige. Vid hertig Eriks giftermålsavtal med kung Håkan 1310 utlovades Erik Valdemarsson som förläning Marks härad i Västergötland, och efter giftermålet skulle ytterligare områden i Sverige tilldelas honom. Innehade städerna Malmö och Trelleborg (1318). Riksråd efter Magnus Erikssons trontillträde.
Gods i Trögd i Uppland och Selebo i Södermanland.
Son: Valdemar (k.1345-69). Sköld: Tre vita leoparder på blått.
Filip Finvidsson
Känd 1301. Rumby-ätten. Säljer 8 örtugsland i Hammarby (Edebo-Roden) till Klara kloster 1301.[18]
Filip Ingevaldsson
Lagman. Känd tidigast 1285. Död 27 maj 1318. Son till Ingevald Torstensson och hans hustru Sigrid. ”Örnsparre” – sörmländsk högfrälseätt. Var 1301 gift med en dotter till Gregers Birgersson (Birger jarls oäkta son). Gift med Mats Kettilmundssons moster. Syster gift med Folke Jonsson (1299).
Riddare. Riksråd 1304/05 (ännu 1306). Efterträdde 1304/05 sin bror Johan som lagman i Södermanland (ej 2/6 1304 men 5/4 1305, ännu 1307). Kungens man 1305. Stödde Torgils Knutsson 1305. Hertiganhängare efter Håtunaleken (1307: 3 av 9, bp, dr; 1307: 3 av 9; 1310: 6 av 22, 4 av 24; 1313: 3 av 17). Efterträdde 1316 (ej 25/11 1315) Birger Persson som lagman i Uppland (till 1317/18; ej lm 31/1 1318). Ledde upproret i Södermanland efter hertigarnas död.
Sannolik sätesgård: Lagmansö (Vadsbro sn) i Södermanland.[19] Knuten till Södermanlands lagsaga såväl före som efter sin lagmanstid.
Barn: Ingevald (k.1338), Nils (k.1322) och troligen Margareta[20] (g.sen.1309 med Magnus Kristinesson av Vinstorpaätten). Sköld: Örnsparre (kluven, halv örn och fem gånger delad genom tandskura).
Filip Ragnvaldsson
Känd tidigast 1312. Död 1332. Son till riddaren Ragnvald Puke och Katarina, dotter till Karl Ingeborgsson. Bröder: Kettil och Holmger Puke.
Återvände från studier i Paris hösten 1320 eller våren 1321. Kanik i Linköping (1321) och innehavare av Skrukeby pastorat. Kansler (1321,1323). Med på herredagarna i Lödöse (3 av 4) 1321; Tälje (23 av 31), Vånga (10 av 10) och Skara (27 av 35) 1322; och Skara (8 av 8) 1323. Stödde det s k tredje partiet. Har författat Konungastyrelsen och ev också Magnus Erikssons valstadga.
Knuten till Östergötland. Får egendomar i Göstrings härad av hertiginnan Ingeborg, och i Holaveden av kung Magnus 1321.
Sköld: Svart pukehorn på gult.
Filip Ulfsson
Känd tidigast 1296. Levde ännu 1333.
Son till riddaren Ulf Karlsson ‑ Magnus Ladulås betrodde man ‑ och alltså genom sin farfar Karl döve släkt med kungaätten. Gift första gången med NN Karlsdotter (två korslagda stavliljor) och andra gången med Botzlana van Kyren, dotter till Gottskalk van Kyren.
Riddare och riksråd. Dominus. Ursprungligen Birgers man, och blev medlem av dennes råd 1305, men gick efter Håtunaleken över till hertigarna. Kom att starkt medverka till 1307 års politik. Efter Abjörn Sixtenssons död 1310 innehade han den förnämsta platsen i hertigarnas råd, i rang endast efter biskoparna Karl och Styrbjörn. Hertigarnas råd 1312, men försvinner därefter ur urkundsmaterialet tills 1318. Vid inbördeskrigets utbrott begav han sig till hertiginnan Ingeborg i Kalmar och blev hennes främste politiske rådgivare. Fastän hertiginnan formellt regerade torde han ha varit den bestämmande viljan i Kalmar, och han hade vid sin sida endast män i politisk andrarangsställning. 1319 är han åter rådsmedlem och under oroligheterna 1321 stödde han Knut Jonssons parti.
Filip Ulfsson hade sin sätesgård i Gärdserums socken i Tjust. Han var även besutten i Uppland (Svinnegarn i Åsunda hd och Salsta???? (Lena‑Norunda) som han bytte till sig 1304 av Abjörn Sixtensson), Västergötland och Danmark. De danska egendomarna bytte han 1315 med hertig Erik mot gods i Södermanland.
Barn: Ulf Filipsson (k.1319‑50), Karl (k.1320‑33), Johan (k.1335‑36), ?Magnus (k.1341), ?Erik (k.1341), ?dotter, Bengt (k.1341‑81), Märta (k.1345‑81), Eggard (död ung) och Margareta (död ung).
Sköld: Tillbakaseende ulv.
Finvid Magnusson
Känd 1304-10. Son till Magnus Marinasson och Kristina Birgersdotter. ”Leopard” – sörmländsk ätt med stark kyrklig anknytning.
Gods i Södermanland (Åkers och Svartlösa härader).
Barn: Magnus (k.1344,d.1378/79).
Sköld: Kluven, lejon och lilja (ev svart/blått lejon på vitt/gult och gul/vit lilja på blått).
Finvid Nilsson
Väpnare. Känd 1298-1327. Frälseätt från södra Uppland. Väpnare (1314; riddare senast 1318). Äger gods i Uppland (i Alsike-Ärlinghundra och i Danderyd-Danderyds skeppslag). Testamenterade 1327 jord till bl a Danderyds kyrka. Gjorde donationer till klostren i Sko och Sigtuna, samt Uppsala domkyrka (testamentet). Ägde jord i Attundaland. Barn: Birgitta (k.1343-78) och Finvid (k.1378-90). Sköld: Delad och överkluven i vitt, rött och blått.
Folke Algotsson
Riddare? Känd 1288, var död 1310. Son till lagmannen i Västergötland Algot Brynjolfsson. ”Algotssönernas ätt” – högfrälse huvudsakligen bosatt i Västergötland.
Enlevrerade 1287 Ingrid Svantepolksdotter från Vreta kloster. Kung Magnus förklarade honom biltog och hans egendom förverkades. Folke gifte sig med Ingrid i Norge där han levde i landsflykt fram till sin död. Hustrun återvände därefter till Vreta kloster.
Son: Knut Folkesson (k.1318-48). Sköld: Svart avhugget griphuvud på gult.
Folke Bengtsson
Känd 1315. Son till västgötalagmannen Bengt Hafridsson. Ätt med västgötskt ursprung. Sköld: Lejon på ginstyckat? fält.
Folke Jonsson
Riddare. Känd 1288 (ung), död troligen 1313. Fånö-ätten (uppländsk stormannaätt). Son till Johan Karlsson till Fånö (avrättad 1280) och Ragnhild (var död 1311), Erland Israelssons dotter (Finsta-ätten). Hustrun Ragnborg omtalas som änka 1325.
Riddare (1305) och riksråd (1312, sannolikt redan 1310).
Sätesgård: Fånö (Löt-Trögd) i Uppland. Byter 1299 bort 1/2 markland i Balingstaby (Balingsta-Hagunda) och jord i Fors (Hökshuvud-Frösåker) till Uppsala domkyrka mot jord i ”Linö”.
Barn: Johan (k.1322-35), Birger (k.1331) och en dotter (f.1305, gift med riddare). Sköld: Gul lejonörn på rött.
Folke Röriksson
Kanik. Känd 1316-29. Son till riddaren och riksrådet Birger Röriksson. Äger gods i Västerås. Sköld: Balk.
Folke Ulfsson
Känd 1307-21. Son till Ulf Holmgersson. Stormannaätt med fäderneanknytning till Folkungaätten, och med det huvudsakliga godsinnehavet koncentrerat till Östergötland. Äger gods i Tjust och Östergötland. Döttrar: Margareta (k.1313) och Cecilia (k.1313).
Fredrik Moltke
Känd 1307. Död 1318. Mecklenburgisk uradelsätt. Sköld: Tre orrar. Barn: Johannes (k.1318-58).
Friedrich Moltke
Riddare. Känd 1274-1300. Son till Fredericus Moltiko (mecklenburgisk uradelsätt, inflyttad till Skandinavien). Sköld: Tre orrar. Barn: Henneke Moltke (k.1305-21).
Frosten
Fogde i Linköping (1303).
Gisle i Vällersten
Känd 1310. Sannolikt släkt med Sibbe i Vällersten (k.1238). Lågfrälseätt från Finnveden. Äger godset Vällersten (Värnamo-Östbo) i Finnveden. Eventuell son: Magnus (d.1370). Sköld: Bjälke.
Gisle Elinesson
Riddare och riksråd. Känd 1310-50. Högfrälseätt (”Sparre av Aspnäs”)
Hertiganhängare (1310,1319). Väpnare (1315). Riddare (1317). Ratificerade Roskildefördraget 1319 och var med i den svenska deputation som inför kungavalet 1319 förhandlade i Oslo. Riksråd (1320). Lånade ut pengar till kronan (6427 mark penningar och 664 mark 16 örtugar silver; troligen på 1330-talet, ev 1340-talet).
Förekommer före 1318 uteslutande i urkunder daterade i Uppland, och upplysningar om hans godsbesittningar därefter visar att han framför allt är knuten till Tiundaland. Gods i Uppland (Aspnäs?), Södermanland, Närke, Östergötland, Västergötland och Finnveden (bl a Isaberga i Villstad sn, Västbo hd). Fick 1334 Tierps och Våla hundaren med kungsgården Husby Tierp och gods på Singö i Väddö sn som pantlän (pantsättningen förnyades 1341 och 1344, då även fisket i Konungsvik, Tämnaren samt ålfisken omtalas). Ätten var besutten huvudsakligen i Uppland och mälarlandskapen. I testamentet 1345 väljer han sin grav i Sigtuna och gynnar särskilt sockenkyrkorna i Vendel och Viksta, bl a med en gård i Viksta sn.
Barn: Elena (d.före 1345), Ingrid (k.1345) och Barnam (k.1357).
Sköld: Gul sparre på rött fält.
Gjord
Fogde. Känd 1293-98. Fogde i Söderköping (1293,1298). Kallas ”vår” fogde av Svantepolk Knutsson (1298), som äger Söderköping. (”Gyrdo advocatus”)[21]
Gjurd Nilsson
Känd 1300-12. Son till Nils i Långserum. Hemmahörande i Långserum (Svenarum-Västra). Äger jord i Staplehult och Skärsjöryd (Fryele-Östra), och i Byarums sn, Östra hd. Sålde 1307 till biskopen i Linköping sin och systern Ingrids andelar i Tröjebo i nuv. Kulhults by i Byarums sn. Bytte vid okänt tillfälle (1300-10) bort jord i Mjöhult i Fryele sn till abboten i Nydala mot delar av allmänningsskogen vid Ingabo i samma socken. Dotter: Ragnhild (k.1353-57, g m Martin Bengtsson d.sen 1354). Sköld: Röd oxpanna med horn och öron på gult /eller/ kors med oxhorn (”oxenstjärna”).
Eventuellt den Gjurd som 1312 är häradshövding i Östbo.
Godekinus
Präst i Skärkind (1326).[22]
Gottskalk van Kyren
Känd 1312, var död 1327. Son till Ivan van Kyren. Holsteinsk ätt. Även kallad Gotschalk de Kyren.
Riddare (1312). Deltog i hertig Eriks tyska resa 1312. Äger gods på Själland.
Barn: Botzlana (k.1332-41, andra hustru till riksrådet Filip Ulfsson) och Eggard van Kyren (k.1313-28). Sköld: Bjälke bildad av dubbla motstående tinnskuror. Släktmedlemmar sålde 1293 sina gods i hemtrakten, och en del överflyttar till Sverige, där några i rikets tjänst nämns som deltagare i tåget till Neva år 1300.
Greger Knutsson
Känd 1298-1312- Son till Knut Gregersson. Äger gods i Södermanland. Sköld: Tre gånger styckad i guld och rött.
Greger Magnusson
Riddare, lagman och drots. Känd 1318, dog 1348. Son till riksrådet Magnus Gregersson (Folkungaättens oäkta gren).
Lagman i Västmanland (senast 1325).
Äger Gönö (Björskog-Åkerbo) i Västmanland. Barn: Magnus (k.1349-58) och Katarina (k.1351). Sköld: Tre gånger styckad i rött och guld.
Gudmar Magnusson
Känd 1291-1313, nämns sista gången som levande 1313 26/8. Gift med en syster till Karl Ulfsson (lejon). Gift med Katarina, dotter till Birger Persson och Ingeborg Bengtsdotter. (”Ulvåsaätten”, dunkla släktförhållanden)
Riksråd under förmyndartiden (1299) och ännu 1305. Deltog i Tjurholmsmötet 1303. Riddare (1305). Kungens man vid Kolsäterfördraget 1305. Torgils Knutssons testamentsexekutor. Återfinns i kretsen kring hertigarna efter Håtunaleken. Medverkade i Morupsfördraget 1307. Hertigarnas man (1308,1312,1313). En av de främsta i hertigarnas parti 1310 (11 av 24 i Arbogabrevet). Lagman i Västergötland (1310; ej 1307; ännu 1313; ej längre 1316). Undertecknade den andra Helsingborgsfreden 1313 (1 av 17).
Knuten till Västergötland, och äger gods där (Askims hd).
Barn: Katarina (var g.1337, var d.1350), Magnus Gudmarsson (k.1316-57) och Ulf Gudmarsson (f.ca 1297, d.1344, lagman).
Sköld: Avhugget hjorthuvud.
Gudsärk Bosson
Riddare (1308). Känd 1301-08, dog sannolikt 1309. Tillhör högfrälset. Äger gods i Östergötland. Mindre betydande anhängare till kungen, löftesman 1308 (7 av 16). Försvarade Jönköping 1309. Stupade sannolikt på Birgers sida i striderna 1309. Barn: Karl (k.1334-36) och Nils (g.sen.1341, k.1347). Sköld: Sjöblad.
Gustav Elinasson
Känd 1315. Ätten, som tillhör högfrälset, är besutten i huvudsak i Uppland och Mälarlandskapen. Sköld: Gul sparre på rött.
Gustav Tunesson
Känd 1317-1319. Son till Tune Anundsson (k.1293) och Ingeborg Svantepolksdotter (i hennes andra gifte). Gift med en dotter till riksrådet Näskonung Bengtsson.
Stödde hertigpartiet 1319.
Sätesgård i Vings socken i Västergötland. Köpte 1317 en gård i Sprakilstorp av halvbrodern Knut Jonsson för 8 mark penningar. ”Ving‑ätten”[23]
Guttorm i Unna
Känd 1313. Östgötsk storman. Äger godset Unna (Godegård-Boberg). Sköld: Två balkar.
Halsten Birgersson
Känd 1310-22. Son till Birger Likvidsson. Kungens löftesman 1310. Denna ätt med stark kyrklig anknytning kan lokaliseras till Östergötland och nordöstra Småland (”Likvidsönernas ätt”). Hemmahörande i Östergötland eller Småland. Barn: Matheus (k.1335‑62), Margareta (k.1345) och Lucia. Sköld: Tre sjöblad. (”Halstan Birgersson”)[24]
Harald Brynjulfsson
Känd 1304-23. Frälseätt från Västergötland. Äger gods i Västergötland. Barn: Bryniulf (k.1374, var d.1377), Märitta (k.1383-1407) och Elin.
Harald Knutsson
Dog senast 1319. Ätt från Kind med blygsamt ursprung. Barn: Tore (k.1321-31-) och Håkan (k.1324).
Harald Stubbe
Lagman, riddare och riksråd. Känd 1313-35. Småländsk frälseätt från sätesgården Ålhult i Sevede härad. Gods: Ålhult i Sevede hd och Åby (Horns sn) i Kind. Barn: Karl (k.1320-30), Sigrid, Tyrgils (k.1360-1402), Sten (k.1376-1417) och Sverker (k.1330-69). Sköld: Metall spets mot dexter på färgad bakgrund.
Harald Torstensson
Känd 1300-06. Genom sitt andra äktenskap besvågrad med riksrådet Bengt Bosson. Fogde i Tavastland (1300; fd fogde år 1303) och var en av befälhavarna vid marsk Torgils fälttåg i österled år 1300. Riddare (1306). Hövitsman i Finland (1306; ej 1300). Ev son: Karl Haraldsson (hövitsman i Finland). Sköld: Älg
Haraldus Ulphonis
Kyrkoherde i Värnamo omkring 1328.
Hedvig av Ravensberg
Grevinna. Känd 1294-1310. Dotter till greve Otto III av Ravensberg (k.1259, d.1306 25/3) och Hedvig (dotter till greve Bernhard av Lippe). Änka efter marsk Torgils Knutsson (avrättad 1306), bröllop 1303. Fick som morgongåva huvudgården Gum (Källby sn i Västergötland) och elva underliggande gårdar, och fick behålla den trots godsindragningarna i samband med makens fall. Kvar i Sverige 1310, men återvände därefter till Tyskland.[25]
Hemming Isaksson
Präst och nobilis vir. Känd 1307. Handhade troligen förvaltningen av Nydala kloster. Sköld: Styckad av trappskura.
Hemming Susanneson
Rådman i Linköping (1305). Sigill: Olof den helige med spira och yxa samt bok(?).
Hemming Ödgislesson
Känd 1303-28. Stormannaätt från östra Småland. Kungaanhängare 1304 och kungens löftesman 1310 (11 av 33) och 1318. Gods i Handbörds och Norrvidinge härader i Småland. Barn: Gunhild (k.1323-56), Johan (k.1333-49), Nils (k.1340, var d.1356), Bengt (k.1340, var d.1343) och Arvid (k.1340-49). Sköld: Avslitet leopardhuvud.[26]
Henneke Moltke
Känd 1310. Mecklenburgisk uradelsätt. Sköld: Tre orrar.
Henrik av Gleichen
Greve och riksråd. Medlem av frälseätt härstammande från Thüringen. Befryndad med Skarsholmsätten. Gift med Lucia.
Testamenterade gården Tuna i Kattnäs till Vreta kloster (någon gång under perioden 1289-1322).[27]
Henrik Glysing
Känd 1295-1324. Härstammar sannolikt från Holstein.
Riddare (1308). Kungens löftesman i Örebro 1308 (6 av 16) och Helsingborg 1310 (9 av 33). Hemmahörande på Öland eller i Kalmartrakten. Äger gods i östra Småland. Barn i första giftet: Kristina, Katarina, Cecilia (k.1332, änka 1342), Nils (k.1341-67) och dtr?. Barn i andra giftet: Hafrid (k.1341-47) och Kettil (k.1332-60). En av döttrarna i Kalmar kloster. Sköld: Svart svin på gult fält.[28]
Henrik van Kyren
Deltog i korståget till Finland 1300. Känd 1304.
Henrik av Stromberg
Känd 1308-23. Son till borggreve Henrik av Stromberg (d.1290-talet). Härstammar från slottet Stromberg i Münster. Borggreve (Burggraf, tysk titel; ståthållare på slott vid stad eller i befäst stad). Tyska ordens komtur i Sverige (1308). Residerar på Årsta i Österhaninge. Birgers löftesman i Örebro 1308, men är senare hertig Eriks löftesman. Följer hertigen till Köln 1312 och beseglar i augusti samma år Lübecks Neva-privilegier. Förläningar: Simonsö och Mörkö (efter 1310).[29]
Herman av Kavlebäck
Känd 1310‑20. Magister (legisttyp). Härstammar möjligen från Appuna socken. Gift senast 1310 med Margareta, dotter till Abjörn Sixtensson (första kullen). Gods: Kavlebäck (Ny‑Aska), Ullevi (Örberga sn) och nära Bjälbo (Appuna‑Göstring), samt Åmne i Närke (Hammar‑Sundbo). Barn: Gustav, Bengt (k.1343), Bengta, Birgitta, Ingrid (k.1351) och Nils (k.1343).
Sköld: Svan.
Herman Rutgersson
Borgare i Skänninge. Gift med Margareta Torgilsdotter, vars broder Petrus Tyrgilli blev biskop i Linköping och sedermera ärkebiskop. Barn: Nicolaus (född omkr. 1326, k.1350, biskop i Linköping 1375, d.1391) ‑ Sonen kan härstamma från ett numera okänt syskon till Sigrid, lagman Bengt Magnussons hustru. (”Hermanus Rotkeri”)
Hinze ”rövare”
Borgare i Skänninge (1330).
Holmger Birgersson
Riddare och riksråd. Känd 1293-1310. Son till Birger Röriksson. Gods i Västmanland. Barn: Birgitta (k.1315), Jon (k.1320-32), Birger (k.1323-50) och Bengt (k.1331-45). Sköld: Balk.
Holmger Ulfsson (d.ä.)
Kamrerare. Född troligen ca 1275. Känd 1291-1307. Son till Ulf Holmgersson (Ama). Besökte troligen domskolan i Uppsala och verkar vara avsedd för kyrkans tjänst. Blev istället riddare och kung Birgers kamrerare (1305, ej 1314). Äger gods i Östergötland, Tjust och Södermanland. Dotter: Kristina (k.1335). Sköld: Styckad tredubbel tinnskura (gult och blått).
Holmger Ulfsson (d.y.)
Känd 1305-11. Son till Ulf Holmgersson. Stormannaätt med fäderneanknytning till Folkungaätten, och med det huvudsakliga godsinnehavet koncentrerat till Östergötland. Äger gods i Norrlänna (Länna-Åker) och Kalvesta (? ”Kalfstadhum”, Svärta-Rönö) i Södermanland, vilka år 1311 bortbytes till svågern Torkel Andersson.[30] Äger även gods i Östergötland.
Barn: Ulf (kanik – k.1331, d.1335) och Karl (k.1323, d.sen.1335).
Holmvid Elofsson
Känd 1299-1310. Nämns ej efter december 1310, har troligen avlidit 1314. Riddare och riksråd (1310). Kungaanhängare (1310). Exekutor i Nils Sigridssons testamente. Nämns ej i striderna före 1310. Troligen hemmahörande i Västmanland. Äger gods i Uppland. Sköld: Styckad.[31]
Håkan
Känd 1283? 1288‑95. Son till Vigolf. Kanik i Linköping (1288)
och innehavare av S:ta Katarina prebende. Prost i Njudung (1295)
och ägare till jord i Fallnafors (Malmbäck‑Västra). Eventuellt
äldre bror till Torsten Vigolfsson.
Håkan Brynjulfsson
Känd 1304-16. Frälseätt från Västergötland. Äger godset Gudhem (Gudhems hd) och gods i Götene sn (Kinne hd) i Västergötland. Barn: Bengta (k.1334).
Håkan Jonsson
Känd 1303-27. Dog 1339? Son till riddaren Johan N.N. (d.1273). Gift med Kristina, dotter till Värendslagmannen Nils Sigridsson. Begravd i Alvastra. Lämaätten – en av rikets främsta. Småländsk stormannaätt med godsmassans tyngdpunkt förlagd till Värend. Bröder: Tuke, riddare; och Mattias, domprost.
Riksråd (1310,1314). Birgers marsk 1310-1318. Accepterade mer eller mindre hertigarnas regim, men är kungaanhängare från åren före 1310. Anslöt sig till hertigpartiet i samband med rikets enande 1318 (?). Stödde Matts Kettilmundssons parti 1321-22. Herr Matts testamentesexekutor. (1310: 4 av 33, 1318: 5 av 18, 7 av 16, 1321: 10 av 14)
Sannolikt bosatt i Närke och står i nära kontakt med Riseberga kloster. Besutten företrädelsevis i Närke och Småland (Gasslanda i Gårdsby sn; Toftaholm?), men äger även gods i Värmland, Södermanland och Östergötland. Bytte 1321 till sig delar av Åby (Tjureda-Norrvidinge) i Värend mot gods i Skatelöv och Vembo med biskopen i Växjö.
Barn: Ulf (k.1327-66), Johan (k.1334), Nils (k.1334-77), Birger (k.1339-61), Mats (k.1339-45), Ramfrid (k.1326; omkr 1326 g.m. Ragvald Magnusson) och ytterligare en dotter.
Håkan Knutsson
Känd 1311. Besutten i västra delen av Västbo härad i Finnveden vid gränsen till Halland och Västergötland. Äger godset Hylte (Färgaryd-Västbo) i Finnveden. Sköld: Sparre.
Håkan smed
Smed i Åbo (1324). ”Heguido Faber”
Inge
Kanik i Linköping (1303).
Ingeborg
Känd 1311‑44. Dotter till Mats Nilsson från Långserum. Abbedissa
i Gudhems kloster (1311, ej 1294 ‑ 1344, ej 1348).
Ingevald Estridsson
Riddare och slottsfogde. Känd 1308-22. Äldste kände medlem av Hammerstaätten, stormannaätt från Södermanland. Troligen gift med en syster till Magnus Nilsson (fyrstyckad sköld). Modern Estrid har mycket förnäma släktförbindelser (och högre börd än fadern), hon hör troligen till Ulvåsaätten eller Torgils Knutssons ätt. Ingevald är släkt med Elena Anundsdotter.
Fogde på Nyköpingshus (1308) och hertigarnas man. Slottsfogde i Stockholm (1312, 1317; ej länge oktober 1319 då han efterträtts av förre underfogden Elof Håkansson). Riddare (första gången 1319). Tillhör kung Magnus råd åren 1320-22.
Hans egendomar var nästan uteslutande belägna i Östergötland och Södermanland (Sundboholm (1313) i Bälinge sn, Rönö hd). Gods i Stockholm. Mottog några av marsk Torgils konfiskerade gods. Fick 1308 en godsdonation för trogen tjänst, sannolikt att vakta den i Nyköpingshus fångne kungen. Bytte 1312 till sig Öjebro nära Skänninge mot Rakered vid Linköping med sin släkting Elena Anundsdotter.
Söner: Magnus (k.1337-59), Nils (k.1337-59) och Ragnvald (k.1337).
Sköld: Kluven, metall och färg (gult och grönt på 1400-talet).
Ingevald Magnusson
Domprost. Känd tidigast 1307. Dog 1352. Son till Magnus Marinasson och Kristina Birgersdotter. ”Leopard” – sörmländsk ätt med stark kyrklig anknytning.
Domprost i Strängnäs. Gods i Södermanland (Selebo, Åkers, Rönö, Daga och Svartlösa härader), Närke och Uppland.
Sköld: Kluven, lejon och lilja (ev svart/blått lejon på vitt/gult och gul/vit lilja på blått).
Ingevald Röriksson
Präst. Känd 1303. Bror till Tomas Röriksson. Gods: Vappa by i Uppland (Tillinge-Åsunda). Sköld: Tre ?ämbar (2,1).
Ingrid Bosdotter
Nunna i Skänninge (1301).
Israel Birgersson
Riddare, riksråd och lagman i Uppland. Känd 1315, dog 1351. Son till lagman Birger Person till Finsta och Ingeborg Bengtsdotter (Bjälboättens lagmansgren). Gift med Bengta Karlsdotter (Färla).[32] Ärver Sävasta (Viksta-Norunda) och Vansta (Tensta-Norunda) efter sin far 1327.[33] Gods i Uppland (i Långhundra, Lyhundra och Lagunda härader, samt i Danderyds skeppslag), Småland och Östergötland. Byter 1348 bort sin gods i Östergötland; Berga, Södraberga, Brickestad och Täcktö (Klockrike-Boberg) samt Linkelösa (Västerlösa-Gullberg) mot kung Magnus gårdar i Husby-Lyhundra, Husbyanavi, Lagundsberga och Råby.[34] Barn: Ramborg (var d.1382/84), Peter (k.1371, d.1384) och Helena (k.1366, var d.1375). Sköld: Två vita vingar på rött fält.
Israel Erlandsson
Känd 1264, var d.1329. Son till Erland Israelsson och Katarina Johansdotter (Ängel). Kanik i Uppsala (1274), dominikanmunk 1286, prior i Sigtuna 1298 (ännu 1305). Vald till biskop i Västerås 1309 och invigd till ämbetet 1311. Höll sig i huvudsak till Birgers parti, men gick över till hertiganhängarna efter Nyköpings gästabud.
Isar
Biskop. Känd 1291-1308. Avlider sannolikt senast i mars 1308. Troligen av utländsk härstamning.
Biskop i Strängnäs 1291-1308 (invigdes i slutet av 1291 eller januari 1992; bp 29/1 1292). Riksråd (1305). Stöder kungen i Kolsäter 1305. Utgör tillsammans med ärkebiskop Nils och Karl Tydiske den krets som 1305 vunnit inflytande över kungen, och som representerar under Magnus Ladulås tid politiskt inflytelserika, kyrkovänliga kretsar. Förbindelser med Johan Brunkow. (”Isarnus”)[35]
Ivan van Kyren
Känd 1293-1322. Son till Ivan van Kyren. Holsteinsk riddare. Hertigarnas löftesman i Motorpsfördraget 1307. Barn: Markvard (k.1328-41) och Gottskalk (k.1334). Sköld: Bjälke bildad av dubbla motstående tinnskuror. Holsteinsk ätt. Släktmedlemmar sålde 1293 sina gods i hemtrakten, och en del överflyttar till Sverige, där några i rikets tjänst nämns som deltagare i tåget till Neva år 1300. (”Ivan de Kyren”)
Joar Birgersson
Känd 1313. Lagerfaren man i Östergötland. Gods i Östergötland.
Sköld: Fisk (plattfisk balkvis).
Job Modorsson
Känd 1296. Riddare. (Job Modersson?). Son: Birger (k.1345)
Johan
Kanik i Växjö. Var död 1312. Son till rd Tuke Jonsson (Lämaätten).
Johan
Prost i Möre (1306).
Johan
Präst i Lommaryd (1300). Skänker år 1300 tre mark till Jönköpings kloster för byggnadens uppförande.
Johan Baer
Känd 1315. Bosatt i Rogberga. Testamenterar 1315 en halv åtting i Husaby till Alvastra kloster, där han väljer sitt gravplats, varjämte gåvor bestäms till kyrkor och kloster.
Johan Björnsson
Känd 1305. Sörmländsk ätt. Äger ?Sellösa och ytterligare gods i Södermanland. Sköld: Björn.
Johan Elofsson
Känd 1281‑95. Stormannaätt från Östergötland (”Elofsönernas ätt”). Syskon: Anders (k.1281, d.ca.1292), Kristina och Ingrid (k.1281; instiftade nunneklostret i Skänninge).
Ordensriddare (svärdsriddare).
Gods: Nyckelby (V.Stenby‑Aska) och Mohammar (”Medhammar”) (Hagebyhöga‑Aska) ‑ ägs även av brorsonen Peter Andersson (k.1308‑18) ‑ samt Selaön (Selebo hd) i Södermanland och i Gräsgårds hd på Öland.
Barn: Kristina (g m lm Birger Persson, ej längre 1301).
Sköld: Kluven, lilja och två ginbalkar.
Johan Erlandsson i Hästholmen
Skriver sitt testamente 1327. Äger gård i Hästholmen i Östergötland.
Johan Filipsson
Kyrkoherde. Känd 1307-20. Son till riddaren Filip Finvidsson till Rumby (uppländsk stormannaätt). Äger Knivsta (Ärlinghundra hd) i Uppland. Sköld: Ofärgat (vitt?) fält med balk balkvis rutad med vitt och rött?.
Johan (Johansson) Huvud
Känd 1308. Sannolikt högfrälseätt. Gods i Östra härad, Njudung. Son: Johannes (k.1337). Sköld: Kluvet sjöblad.
Johan Ingesson
Känd 1295‑1304, var död 1307. Bosatt i Östergötland, där han skänkte gods till Linköpings domkyrka. Gift med Helena (änka 1307).
Sköld: Tre sjöblad.
Johan Ingevaldsson
Lagman. Känd 1283-1307. Son till Ingevald Torstensson (k.1269-1307). ”Örnsparre” – sörmländsk högfrälseätt.
Riddare, riksråd (1283) och lagman i Södermanland (1299) – 1304/05 (ej längre maj 1305).
Gods i Sundby sn, Ö.Rekarne, samt ytterligare i Södermanland.
Sannolika barn: Olof (k.1338-50) och Margareta (änka 1313). Sköld: Kluven, örn och fem gånger delad genom sparrsnitt.
Johan Knutsson
Känd 1292‑1315. Domare (”dominus”). Uppträder på Ulvåsa 1314 tillsammans med lagmannen Knut Jonsson. Sköld: ”Två vingar”.
Johan Magnusson
Kanik. Känd 1304-07. Son till Magnus Marinasson och Kristina Birgersdotter. ”Leopard” – sörmländsk stormannaätt med stark kyrklig anknytning. Sköld: Kluven, lejon och lilja (ev svart/blått lejon på vitt/gult och gul/vit lilja på blått).
Johan Nilsson Tuur
Känd 1296‑1321. Kungens löftesman 1310 (30 av 33).[36] Hertiginnornas löftesman vid Kalmarförbundets ingående 1318.[37] Rådsmedlem 1321. Starka försänkningar i Östgöta och Tiohärads lagsagor. Representerar Östergötland. Okänd hemort. ”Föga betydande”[38] (2 av 3), (17 av 27) och (15 av 22). På något sätt släkt med Peter Jonsson. Sköld: Båt.
Johan Tomasson
Känd 1316-30. Uppländsk frälseätt. Bosatt i Uppland. Barn: Tomas (d.1369) och Bo (d.1368). Sköld: Griphuvud (ev: svart griphuvud med röd tunga på vitt fält).
Johan Westfal
Känd 1323‑38. Tysk borgare i Skänninge. Från Westfalen. Bröder kända 1338.
Johan Ängel (d.y.)
Känd 1286. Död 1314. Son till Erland Israelsson och Katarina Johansdotter (Ängel). Finsta-ätten. Skriver 1314 testamente[39] och är senare samma år död. Pantsätter 1295 ett halvt öresland i Vrå (Tibble-Hagunda i Uppland) och jord i Sunnersta (Bondkyrka-Ulleråker i Uppland) till ärkebiskopsbordet för lån av spannmål.[40] Äger 10 örtugland i Kumla (Balingsta-Hagunda i Uppland)[41] och 9 öresland 1 örtugland i Fors (Hökhuvud-Roden) som han 1298 säljer till ärkebiskop.[42] Testamenterar 1314 jord i Risslinge (Balingsta-Hagunda i Uppland): 1 markland till Uppsala domkyrka och 1 öresland till prebendaten i S:t Eriks kapell.[43] Övrigt gods i Uppland (Långhundra, Lagunda och Färentuna härader), Södermanland (Överselö hd), Småland och Östergötland. Sköld: Ängel.
Johannes
Abbot i Nydala kloster (1306, ej 1300).
Johannes Moltke II
Känd 1271-1309. Son till Fredricus Moltiko (mecklenburgisk uradelsätt, inflyttad till Skandinavien). Sköld: Tre orrar. (Den danska grenen för Tre svarta orrar på gult fält). Barn: Fredrik Moltke (k.1307, d.1318).
Johannes de Myrby
Känd 1299. Ätt från Östergötland (”Tre Rosor till Mörby”). Äger Myrby (”Mörby”) i Aska hd. ?Söner: ?Knut Jonsson och ?Bengt Jonsson (k.1330). Sköld: Tre röda rosor i balk på gult.
(”Johannes Peruus de Myriby”)
Karl
Biskop i Linköping från 1307. Anslöt sig 1307 till hertigarna, och var aktiv medhjälpare. Löftesman i Åbyfördraget 1307. Deltog i Örebromötet (1 av 9) och vid riksdelningen (1 av 22). Spelade en betydande roll 1318, då han med alla medel gick in för rikets enande under hertigpartiet, samtidigt som han tillvaratog sina egna och kyrkans intressen. Ledde förhandlingar med Norge och framträder som utrikespolitisk expert. Dog 1337. Sköld: Båt.
Karl Bengtsson
Känd 1318‑49. Riddare och riksråd. Trolig anknytning till Östergötland där hans dotter äger gods. Barn: Ramborg (k.1353).
Sköld: Avhugget oxhuvud i halv profil.
Karl Dansson
Riddare. Känd 1319, var död 1358. Son till rd Dan Jonsson. Gift med Ingeborg Magnusdotter (oäkta Folkungaätt). Äger betydande jordagods i såväl Uppland som i Södermanland. Hustrun ägde 27 örtugsland i sörmländska Mer- och Söderlänna (LÄnna-Åker), vilka år 1331 byttes bort till Nils Abjörnsson. Barn: Ingegärd (k.1354-74), Per och Dan. Sköld: Balk belagd med tre 6-stjärnor (Stjärnbjälke).[44]
Karl Elinesson
Känd 1304-18. Dog förmodligen 1318. Högfrälseätt, i huvudsak besutten i Uppland och mälarlandskapen. Släkt med Toftaätten.
Riddare. Var en av hertigarnas tidigaste anhängare. Gick i landsflykt med hertigarna 1304, och tillhör kretsen som bildades kring Abjörn Sixtensson, och som sedan konstant följde hertig Erik. Deltog i inbördesstriderna i Västergötland 1304 och sårades i slaget vid Agna bro. Vapenbroder till Mats Kettilmundsson. Erövrade Borgholm och Kalmar åt hertigarna efter Håtunaleken. Fogde i Kalmar (1310, ej 1308 – det redan verkställda överlåtelsen ratificerades av kungen vid Örebromötet 1308; 1318) och Borgholm (förvaltades tillsammans med Kalmar tills hertigarna delade upp sitt territorium. Valdemars man. (11 av 17; 1313). Deltog i Koldingavtalen 1314. Reste, vid underrättelsen om hertigarnas död, smålänningarna, intog och brände Visingsö slott, och intog därefter troligen Ringstadaholm (som också förstördes). Saknas i urkunder efter 1318 och förmodas ha avlidit. – Segrade i slaget vid Skärkind.
Nästan uteslutande knuten till Attunda- och Tiundaland. Äger gods i Danderyds skeppslag i Uppland. Äger Ogersta i Småland (1311).
Barn: Arvid (k.1331, var d.1342) och Lars (k.1335, var d.1359); Johan (k.1345)[45]
Sköld: Gul sparre på rött fält.
Karl Gregersson
Väpnare (1299). Känd 1285, dog 1308. Son till Gregers Birgersson (av Birger Jarls oäkta linje). Var 1296 gift med Ramborg (möjl.d.1327; omgift med Arvid Gustavsson d.1317), dotter till lagman Israel Andersson (And) och Ramfrid. Gods: Salsta (Tensta-Vallentuna), samt ytterligare i Uppland och Östergötland. Sköld: Tre gånger styckad i guld och rött.
Karl Näskonungsson
Känd 1317?‑1350. Son till riksrådet Näskonung Bengtsson (”Natt och dag”). Efter 1319 gift med en dotter till riksrådet Peter Ragnvaldsson.
Riddare (1348). Riksråd (1317?). Hövitsman i Åbo (capitaneus Finlandie; militärbefälhavare över Finland och Åland: 1326, 1333: efterträdde Mats Kettilmundsson; ej 1346).[46] Nära förbindelser med Mats Kettilmundsson. Äger 1335 gods i Hjärtanäs (Lekaryd-Allbo) i Värend. Äger gods i Östergötland.
Barn: Erengisle (k.1349), Brita (g.före 1349, k.1359) och Märta (k.ogift 1358). Sköld: Delad (metall och färg).
Karl Tydiske
Känd 1292-1312, nämns sista gången som levande i ett testamente 27 maj 1314. Eventuellt tysk på fädernet. Halvbror (bror?) till ärkebiskop Nils Kettilsson.
Kung Birgers lärare (senast 1292) och ansågs vara den förnämste i hans uppvaktning. Riddare (1296). Han har uppehållit sig i Stockholm tillsammans med sin discipel och stått i nära förbindelse med fogdarna och slottsbefälhavarna. Tongivande i den krets som i början av 1300-talet gjorde gemensam sak med kyrkan mot stormannakretsen kring Torgils Knutsson. Inträder i rådet 1305 och tillhör den fraktion som detta år vann inflytande över kungen, och anses vara representanter för under kung Magnus tid politiskt inflytelserika, kyrkovänliga kretsar. Kungens hovmästare och därefter fogde på Kalmar och Borgholm slott (1306, ej 1292; 1308, ej 1310 – sannolikt vid Örebromötet i mars 1308). Försvarade Kalmar och Borgholm efter Håtunaleken, och kapitulerade senast i mars 1308, troligen före mars 1307. Deltog i Örebromötet 1308 (3 av 16; efter Svantepolk Knutsson och Henrik av Stromberg). Synes ej vara rådsmedlem 1310.
Sköld: En och en halv spets mot sinister. Metall i andra fältet.
Karl Ulfsson
Riksråd. Känd 1281-07, avled omkring 1308 (nämns ej efter Örebromötet i mars 1308). Son till riddaren Ulf Karlsson (d.1281, begravd i Skänninge. Ätten ursprungligen från Östergötland). Gift med en okänd Ragnhild och 1307 trolovad med Birgitta, dotter till framlidne lagmannen i Närke Knut Matsson och Ingeborg Ulfsdotter (senare gift med Abjörn Sixtensson).
Riddare 1305. Kungens man och riksråd 1305. Har efter försoningen mellan hertigarna och ärkebiskopen åtminstone accepterat den nya regimen, och är hertigarnas löftesman i Örebro 1308 (7 av 8).
Har förbindelser med Ydre och norra Vedbo härader, samt med lagmannen i Värend Nils Sigridsson och den senare lagmannen i Västergötland Gudmar Magnusson, som var gift med Karls syster.
Barn: Peter (k.1328-37). Ätten har en klart syd- och västsvensk orientering med gods i Östergötland, Västergötland, Närke och Värmland. Sköld: Lejon.[47]
Karl Ulfsson
Känd 1305. Son till Ulf Holmgersson och Cecilia Haraldsdotter. Stormannaätt med fäderneanknytning till Folkungaätten. Det huvudsakliga godsinnehavet koncentrerat till Östergötland.
Katarina
Abbedissa. Känd 1256-1322. Dotter till lagman Svantepolk Knutsson (k.1253, d.1310) och Benedikta (k.1240, d.1261; dotter till Sune Folkesson).
Nunna 1256. Abbedissa i Vreta kloster 1289‑1322.
Kettil Ragnvaldsson Puke
Känd 1308‑36, troligen död 1368. Son till Ragnvald Puke och Katarina, Karl Ingeborgssons dotter. Högättad riddare i Östergötland. Ingift i den kända smålandssläkten Lejonansikte.
Tillhör kungens parti. Var med då Birger befriades 1308. Undertecknade riksdelningsakten 1310 och skrev på borgen för de 10 000 mark som Birger lånade av den danske kungen. Slogs till riddare 1336 tillsammans med en bror. Begravd med maka och flera släktingar i Alvastra kloster.
Förekommer endast i privaturkunder i Östgöta lagsaga. Äger (troligen) gården ”Boo i Barka‑bo‑da‑hult” (Åby‑Lysing).
Barn: Jon (k.1353), dtr (g.senast 1338), dtr, dtr, Sigrid (k.1352, änka 1368 efter Johan Gregersson), Bengt (k.1342), Iliana (k.1363) och Erik (k.1361, d.1396).
Sköld: Svart pukehorn på gult.
Kettilbjörn Knutsson
Känd 1307-23. Ätt från Kind med blygsamt ursprung. Barn: Ernils (k.1319-30), Knut (k.1319-24), Inge (k.1323-35) och Kettil (k.1323). Sköld: Spets mot dexter.
Kettillög
Nunna i S:ta Klaras kloster (1306). Dotter till Stefan av Hessleby och Margareta.
Klemens Håkansson
Känd 1305-10. Förmodligen släkt med domprost Vimund i Linköping. Besutten i Östergötland. Sköld: Styckad med blixtsnitt.
Knut
Kanik i Linköping (1303).
Knut Folkasson
Känd 1318-48. Riddare och riksråd. Son till Folke Knutsson. Gods i Östergötland (Dals, Aska, Björkekind, Lösings, Östkind och Finspånga läns härader), Uppland (Ununge-Närdinghundra) och Västmanland (Utnäs i Säby sn, Snevringe hd). Sålde senast 1330 en kvarn och en kvarnström i Malmbohus vid Norrköping till Ulf Abjörnsson.[48] Barn: Birgitta (k.1331, d.1381), Ingeborg (k.1344, var d.1368) och Margareta (k.1371-80). Sköld: Svart griphuvud på gult.
Knut Jonsson
Känd tidigast 1292, dog 1345.
Son till Johan Filipsson (k.1272, d.1280), som avrättades efter upproret 1280, och Ingeborg, dotter till östgötalagmannen Svantepolk Knutsson. Gift med Katarina Bengtsdotter (k.1319‑50), dotter till förre östgötalagmannen Bengt Magnusson.
Riddare (1305). Medlem av Birgers råd 1305, men anslöt sig till hertigarna efter Håtunaleken. Var från riksdelningen 1310 åter Birgers man och efterträdde detta år Svantepolk Knutsson som östgötalagman. Blev 1311 (senast februari) Birgers drots, vilket han var fram till årsskiftet 1314/15. Birger försökte möjligen avlägsna honom från politiskt inflytande efter 1314, men han kvarstod dock som kungens förtroendeman. Han var Birger trogen ”och inte ens Nyköpings gästabud kunde skilja honom från kungen”. I början av 1318 då Birger tvingades fly från Östergötland fick han lämna sin lagmanspost till svärsonen och hertiganhängaren Bo Nilsson. Medlem av hertiginnornas råd i Lödöse 1318. Efterträdde 1322 Mats Kettilmundsson som drots och var därefter förmyndarstyrets ledare. Var 1330 återigen lagman, vilket han fortsatte att vara fram till sin död 1345. Representerar den gamla godsaristokratin och var själv en av de förnämsta aristokraterna på sin tid.
Knut Jonsson var helt östgötaorienterad, och hans godsbesittningar är koncentrerade till detta landskap. Sätesgård: Aspenäs i Malgesanda socken i Ydre. Gods i Dals härad (Broby i Strå socken) och Kind (Skedevi i Tjärstads socken) samt i Uppland (bl a Ekolsund i Husby‑Sjutolft, Trögd från 1307). Bytte 1313 bort 2 örtugsland i Västra Gribby (Edebo-Roden) och jord i Skede (Häverö sn) till Uppsala domkyrka.[49]
Barn: Filip (k.1328, d.före 1335), Birger (k.1342‑50), Magnus (k.1335, var d.1366), Jon (k.1335‑57), Cecilia (k.1306-50, gift inte långt efter 1307 med Bo Nilsson, änka 1322) och Ingeborg (k.1333). (”Aspenäsätten”)
Knut Magnusson
Lagman. Känd 1304-39. Son till riddaren Magnus Knutsson, marsk Torgils bror. Gift med Cecilia, dotter till Rörik Algotsson.
Lagman i Värmland (1304,1305) och riksråd (1305). Riddare (1317). Kungens man 1304, men stöder hertigpartiet i Örebro 1308 (6 av 9: bp,dr) och i Helsingborg 1310 (9 av 22: 2bp). Lagman i Västergötland tidigast 1313; 1317,1318). Medlem av hävdaskifteskommisionen 1315. Följde troligen hertigarna till Nyköping i december 1317 och hölls förmodligen fången efter Gästabudet. Tillhörde efter kungens fall den trängre regeringskretsen, var hertiginnan Ingeborgs råd (1318) och delegat i Roskilde 1318.
Västgötaherre. Äger från 1316 Sandhem (Undenäs-Vadsbro) i Västergötland. Köper i oktober 1318 åtskilliga av Ulf Abjörnssons gårdar i Värmland för 1000 mark penningar.
Barn: Birgitta (k.1322,d.sen.1395). Sköld: Ginstyckad i rött och blått belagd med ett gult lejon (rött vänster).
Knut Svantepolksson
Väpnare. Känd 1296-1301. Sannolikt död före 1310. Son till lagman Svantepolk Knutsson och Benedikta Sunesdotter.
Kristiern från Öland
Slottsfogde. Född ca 1250, k.1297-1309 21/6, var död 1310 14/10. Gravplats i Vårfruberga. Gift med Margareta Likvidsdotter (dog 1309).
Kung Birgers fogde (1297), ”aduocatus domini regis”, oklart var.[50] Fogde på Stockholms slott, ”advocatus stockholmensis”[51] (1303, ej 1299) till 1306. Väpnare (1306). Verkställde Torgils Knutssons testamente innan dennes avrättning 1306.[52] Tillfångatogs troligen när Stockholm intogs efter Håtunaleken[53] och var i oktober 1306 ännu inte frigiven.[54] Förlorar sitt ämbete och drabbas av godsindragningar. I mars 1308 är han frigiven.[55] År 1309 den 18 maj upprättar han och hustrun sitt testamente.[56] Han synes vara död 14/10 1310, då sönerna säger sig vara hans arvingar.[57]
Äger Fröslunda på Öland (Stenåsa-Möckleby). Testamenterar (1309): Till Vårfruberga: 1/2 markland i Täby (Kärrbo-Siende), 4 penningland i Kärrbo kyrkby, 14 örtugland i ”Couestum” (trol. Kusta, Irsta sn, Siende hd), 7 öresland i Orrsätra i (Över)Järna sn, samt 50 mark penningar. Till riddaren Peter Likvidsson och Sigmund Keldorsson gården Vanesta (Toresund-Selebo). Äger jord i ytterligare 30 socknar.
Barn: Kristiern Kristiernsson (k.1304-28), Erik Kristiernsson (k.1310-1328), Likvid (k.1328-35) och Kristina (k.1340, g.före 1310 m Nils Jonsson i Rickeby). Sköld: Beslag (murankare) balkvis. ”Kristiern de Ölandia” (även Kristian).
Kristiern Kristiernsson
Känd 1304-28. Son till slottsfogden Kristiern från Öland och Margareta Likvidsdotter. Gift med en dotter till Filip av Rumby. Även kallad Kristian Margretesson.
Kungens löftesman vid Örebrofördraget 1308, och kungaanhängare 1310.
Gods: Fröslunda på Öland (Stenåsa-Möckleby) efter sin far.
Barn: Margareta. Sköld: Beslag (murankare) balkvis.
Lars Albrektsson
Biskop. Känd 1291-1307, nämns sista gången 30 mars 1307, dog sannolikt i augusti 1307, senast den 25. Domprost i Linköping till 1291 och därefter biskop i Linköping till sin död 1307. Ansluten till hertigarnas regim (1307). (”Lars Lilje”)
Lars Bengtsson
Känd 1315. Son till Bengt (Nilsson?) (d.före 1285) och Ingeborg Nilsdotter (senast 1290-talets början omgift med Magnus Johansson (Ängel). ?Fadern kan möjligen vara son till Lars Bengtsson Boberg (k.1219)? Syskon: Ingeborg (var d.1314) gift 1302 med Johan Erlandsson (Ängel); Margareta (skriver testamente 1316)[58] gift med sörmländska riddaren och riksrådet Knut Eriksson (d.före 1304).
Sköld: Kluven, vinge och stjärna (?). Barn: ?Magnus (k.1348) och en dotter.
Lars Botulfsson
Riddare. Deltog i herredagen i Stockholm 1319 som kungens man (18 av 35). Tidigare okänd. Uppträder i östgöta lagsaga, och är hemmahörande i Östergötland eller Småland.
Lars Karlsson
Kungens ombudsman (officialis), ”kunungsåren”, i Hälsingland (1316, 1317 5/11). Överfallen och dödad vintern 1316-17 (?) i samband med uppbärandet av konungsskatten.
Lars Ulfsson
Född troligen senast 1280, känd från 1288, dog 1350. Son till riddaren och riksrådet Ulf Holmgersson och Cecilia Haraldsdotter. Amaätten – sidogren av folkungaätten, med godstyngdpunkt i Östergötland och familjegravar i Alvastra. Gift första gången – omkring sekelskiftet – med Ramborg, en riddaränka, och andra gången med Ingrid Anundsdotter (k.1342).
Gick i domskolan i Uppsala (1288). Kom i besittning av sitt fädernesarv senast 1301. Sven av vapen (1310). Hertiganhängare (1310,1312,1313,1318,1319). Troligen riddare i september 1313 i Lödöse. Lagman i Södermanland i samband med regimskiftet (Senast 1319 då han representerar lagsagan vid kungavalet; 1322) och riksråd fram till sin död 1350. Ratificerade Roskildefördraget 1319.
Ursprungligen, under 1300-talets två första decennier, knuten till Linköpings stift, liksom sin fader. I det 1318 upprättade testamentet är egendomarna, så långt de kan identifieras, belägna i Östergötland och stiftets smålandsdelar (Han väljer då gravplats i Alvastra. Ytterligare testamenten skrivs 1342 och 1346). Först efter 1318 kan besittningar i Södermanland påvisas. Sätesgård: Ärnäs (Kärnbo-Selebo) i Södermanland. Gods i Södermanland, Uppland och Östergötland (Svälinge i Härstads sn, Dals hd[59]).
Barn: (inga kända från första äktenskapet); Katarina (k.1323, nunna i Vårfruberga), Helena (k.1335-59), Holmger (k.1342-59), Ulf (k.1335-42), Kristina (1335-42) och ytterligare barn.
Sköld: Styckad av tredubbel tinnskura, gult och blått. (?)
Leonard Ödasson
Känd tidigast 1287. Dog troligen 1310 (omtalad som död 1312 20/2, ej längre drots 1311 7/2). Gift med Margareta (lejon) (k.1292, d.1305), dotter till Sigge Guttormsson och Birger Jarls dotter Kristina. Högfrälseätt. Bror: Magnus Ödasson
Riddare, lagman i Närke (1303,1310; men ej i slutet av 1200-talet), och riksråd (1305,1310). Birgers drots 1310. Accepterade hertigarnas regim 1308, men var kungaanhängare (senast 1310). (1310: 2 av 5)
Bosatt på Norby (Bondkyrka-Ulleråker (äger vid 1200-talets slut).
?Son: Odo Lidinvardsson (k.1310, d.1312. Begravd i Gråmunkekyrkan i Stockholm).
Sköld: Örnfot, gul på blått fält. ”Lidinvard Ödesson”
Likvid Kristiernsson
Känd 1318-35. Son till slottsfogden Kristiern från Öland och Margareta Likvidsdotter.
Kungens löftesman i Helsingörstraktaten 1318. Besutten i Tiundaland, Attundaland och Södermanland.
Sköld: Beslag (murankare) balkvis (förs av fadern och brodern).
Lyder Fos
Känd 1310-18 avr. Invandrad från Tyskland. Kungens man 1310 och 1318. Barn: Laurens (k.1336-64) och Elena. Sköld: Räv med hängande svans.
Lyder van Kyren
Känd 1307, var död 1327. Son till Ivan van Kyren.
Holsteinsk riddare (1307). Hertigarnas löftesman i Motorpsfördraget, riktat mot kung Erik Menved och därmed även mot de holsteinska grevarna. Följde hertig Valdemar till Lübeck 1307. Fogde i Finland (senast 1315) till 1322 (fick sannolikt lämna posten p g a öppen fiendskap till det svenska rådet om anfallsplanerna på Danmark). Hör till kretsen kring hertiginnan Ingeborg på Varberg (1321).
Äger gods i Västergötland (Skånings härad), Närke (Sköllersta härad) och i Finland. Barn: Ivan (k.1334), Eggard (k.1343-50), Werner (k.1351-59), Mektild och Hinze (k.1433?).
Sköld: Tre trappskurna rutor. Holsteinsk ätt. Släktmedlemmar sålde 1293 sina gods i hemtrakten, och en del överflyttar till Sverige, där några i rikets tjänst nämns som deltagare i tåget till Neva år 1300. (”Lyder de Kyren”)
Magnus
Biskop i Växjö 1291- (ännu 1318). Död 1318/19. Birgers man. Var med och bekräftade Helsingsborgsavtalet 1310.
Magnus
Biskop i Åbo 1291 (1309 tillträdde ny bp). Stiftets förste inhemske biskop.
Magnus från Kalvestad
Känd 1289-1306. Östgötsk frälseätt från Göstring. Gift med Ingegerd (1289). Skänker en attung i Kalvestad till Vreta kloster.[60] Barn: Rannwaeg (invigdes i Vreta kloster 1289)[61] Valdemar av Sjundatorp (1302-07). ”Magnus av Kalvestad”
Magnus Algotsson
Riddare. Känd 1298, dog 1309 i striderna med Norge. Son till Algot Brynjolfsson (”Algotssönernas ätt”, högfrälseätt huvudsakligen bosatt i Västergötland). Äger gods i Västergötland. Son: Algot (k.1334-40). Sköld: Svart avhugget griphuvud på gult.
Magnus Bengtsson
Riddare. Känd 1294, dog 1335. Son till riddaren Bengt Bosson (k.1283, d.1335/36). ”Rickbastaätten” – stormannaätt från Uppland. Gift med den mycket högättade Birgitta (k.1336), dotter till lagman Knut Mattsson och Ingeborg (Ulf Karlssons dotter).
Förmodligen bara barnet 1294. Kungens man 1310. Före 1318 fullständigt okänd i privaturkunder. Släkt med Abjörnssönerna genom sin hustru, och uppträder oftast tillsammans med dem efter upproret. Gick över till hertigpartiet 1318 och skrev under frihetsbrevet 1319. Stöder Knut Jonssons parti 1321 (4 av 5 i Uppland). Herredagar: Hälsingör 1318 (18 av 18), Uppsala 1319 (10 av 25), Jönköping 1320 (25 av 26), Tälje 1322 (25 av 31) och Skara 1322 (31 av 33).
Otvivelaktigt hemmahörande i Uppland. Äger gods i Uppland: (Danmark-Vaksala) och i diverse härader runt Uppsala, samt i Östergötland, Västmanland och Småland. Äger gård på Färingön (Närke?), och 1327 jord i närheten av Gränna (?). Testamenteras ekorrskinn till ett värde av 41 2/3 mark penningar av Matts Kettilmundsson.
Barn: Ingeborg (k.1333-45), dotter (d.senast 1335), Knut (k.1336) och Katarina (k.1369, var d.1371).
Sköld (faderns): ”Kluven, första fältet metall, andra fältet styckat i färg och metall.” Sigillpåsen fodrad med rött (1312).
Magnus Gjurdsson
Känd 1315. Nobilis vir vid Nydala kloster.
Magnus Gregersson
Lagman. Känd 1283-1319. Son till herr Greger (död nyårstid 1277), Birger jarls oäkta son. Gifte sig vid mitten av 1280-talet med Ragnhild (k.1283, d.1292), dotter till Erland Israelsson (Ängel) och änka efter den 1280 avrättade Johan Karlsson till Fånö.[62] Gifte efter knappt ett decenium om sig med Ingeborg, dotter till Filip Finvidsson av Runby. Systerson: Mats Kettilmundsson.
Riddare (1295) och riksråd (1305).[63]
Styvson i första giftet: Folke Jonsson. Sköld: Tre gånger styckad i gult och rött.
Magnus Götabonde
Nobilis vir. Känd 1312. Ätt från Njudung. Äger gods i Njudung (Vrigstad-Västra). Son: Erik (k.1351). Sköld: Avhugget hjorthuvud framifrån.
Magnus Karlsson
Lagman. Känd 1282‑1318. Yngling 1282. Son till lagman Karl Ingeborgasson (”Lejonbalksätten”, stormannaätt från Tiohärad och Värend). Gift första gången med Cecilia Elofsdotter (vingad pil).
Riddare och riksråd. Lagman i Tiohärad vid Nils Sigridssons (k.1299) död (senast 1304, ännu 1307, ej längre 1313). Hertigarnas man (1310) och avlägsnades efter riksdelningen från lagmansposten. Levde ännu efter oroligheterna 1318-19, men blottar ej sin partitillhörighet.
Sätesgård troligen i Hjärtlanda socken. Huvuddelen av hans gårdar synes ha varit belägna i Småland. Ägde jämte sin första hustru gårdar i Forsa (Hjortsberga) och Tolg, samt i Hjärtlanda, Vallsjö, Lemnhult i Njudung. Ägde även gårdar i Aspelands och Tveta härader, samt i Östergötland och Södermanland.
Barn: Ingrid (k.1304-15, g.m. Bengt Boberg), Karl Magnusson (k.1312), Holmger Magnusson (k.1312-41), Ulf Magnusson (k.1316, d.1338/43) och Ragnvald (k.1319-22). Sköld: Kluven, lejon och sju gånger styckad.
Magnus krämare
Borgare.
Magnus Marinsson
Riddare. Gift med Kristina, dotter till Birger Håkansson (hjorthorn) och hans hustru Ingeborg.[64] Kristina omtalas som änka. ”Leopard” – sörmländsk ätt med stark kyrklig anknytning.
Dotter gift med rr Nils Jonsson (tre rutor – k.1325-51, var trol.d.1352), var sannolikt gift 1325.[65]
Magnus Nilsson
Riddare och riksråd. Känd 1305-29. Genom sin hustru befryndad med Abjörn Sixtensson och hans söner. Hans syster blev nunna i Riseberga kloster 1305.
Ratificerade Roskildefördraget 1319 för hertigpartiet. I frihetsbrevet 1319 uppförs han under Närke eller möjligen såsom lagman i Västmanland, vilket sannolikt är en tillfällig funktion i samband med styrelsens ordnande efter eller under oroligheterna. Var med om Södermanlandslagens utarbetande 1327.
Så gott som helt knuten till Södermanland. Äger gods i Södermanland (Rönö hd, Jönåker hd, Oppunda hd; Rispa sn), Uppland (Sjuhundra och Trögd härader; sålde besittning i Uppland 1317), Västergötland, Närke och Västmanland. I sitt testamente 1329 skänker han egendom i Södermanland till Julita kloster, där han väljer gravställe. Han kallar Ripsa sin församlingskyrka.
Barn: Nils (k.1334, var d.1368), Abjörn (k.1339), Arvid (k.1344) och Cecilia (k.1339).
Sköld: Fyrstyckad i guld och rött (metall 2:a och 4:e fältet).
Magnus Valdemarsson
Känd 1313‑31. Väpnare och lagman (1313). Son till Valdemar av Sjundatorp. Äger, efter sin far, Sjundatorp och gods i Skänninge. Barn: Helena (k.1331), Inga (k.1333) och Johan (magister).
Sköld: Stolpe.
Martinus Petri
Curatus (sockenpräst) i Örberga (1335).
Mats
Domprost i Växjö (1300-talets första hälft). Son till dominus Johannes (d.1273) och bror till marsk Håkan Jonsson (k.1303-27, d.1339?). ”Lämaätten”. Besutten i Ingelstad (Ö.Torsås sn), Tagel (Mistelås sn) och Skir (Växjö). (”Mattias”)
Mats Tyrnersson
Känd 1310-18, var sannolikt död 1319 (levde ännu 1318 20/9). Son till Tyrner Botildsson (k.1292). Senast 1315 gift med Ingegerd Svantepolksdotter (k.1310-15, var 1310 gift med Brynjolf Bengtsson). Hör till Mats Kettilmundssons närmsta fränder. Sannolikt västgötaätt.
Riddare (1314). Hertigarnas löftesman 1310 (12 av 20). Löftesman i Koldingavtalet 1314. Gods främst i Närke, samt Östergötland (sannolikt hustruns arv) och Södermanland. Mats och hustrun testamenterar 1315 flera egendomar i Östergötland och en i Närke till Linköpings domkyrka.
Barn: Törne (k.1336), Knut (k.1346-52), Birgitta (g.sen.1346) och Håkan (d.1337). Sköld: Hjorthorn ? (”Mattias Törnesson”)[66]
Matts Kettilmundsson
Född ca 1280. Känd 1299-1322-. Son till riddaren Kettilmund (k.1276) och en dotter till Greger Birgersson (Folkungaättens oäkta gren). Härstammar från Uppland. Gift andra gången med Adelheid, syster till väpnarna Gerhard och Henning Schwerin (mecklenburgisk ätt. Adelheid gifte efter Mats död troligen om sig med Gisle Elinesson).
Väpnare (1299). Riddare troligen i samband med Birgers kröning i december 1302 (under perioden hösten 1300-december 1302). Riksråd. Drots. Rikshövitsman. Väljer sin grav i Västerås domkyrka.
Barn: Ingrid.
Sköld: Två snedbjälkar (åren 1306-12).
Mats Nilsson
Känd 1300. Son till Nils i Långserum. Bosatt i Långserum (Svenarum‑Västra). Sålde 1300 tillsammans med brodern Gjurd gods till Nydala kloster. Döttrar: Lucia (k.1338, gift 1:o med Abjörn (sparre) 2:o med Torsten Vigolfsson), Bengta (skriver testamente 1338), Holmborg (k.1338), Ingeborg (abbedissa i Gudhem, k.1311‑44).
Sköld: Röd oxpanna med horn och öron på gult /eller/ kors med oxhorn (”oxenstjärna”).
Mikael Håkansson
Känd i början av 1300-talet. Anknytning till Kälvene kyrka (-Vantofta) i Västergötland. Sköld: Styckad av tredubbel tinnskura.
Nicolaus
Prior i S:t Olofs kloster i Skänninge (1302,1305). Var troligen klostrets lektor 1291 och möjligen prior omkring 1292.
Nils Abjörnsson
Känd 1304-59, död 1359?. ”En mogen man 1304”. Son till Abjörn Sixtensson i dennes första äktenskap (Sparre av Tofta). Gift med Bengta Abrahamsdotter (oxhuvud, k.1359).[67]
Väpnare (1318). Ansluten till hertigpartiet 1319. Senare riddare och riksråd. Drots (1335). Lagman.[68] Instiftade 1359 Johannes evangelistens prebenda i Uppsala domkyrka.[69]
Gods i Småland, Uppland (under åren närmast efter 1319 i Tiundaland och Fjädrundaland), Västmanland (Ängsö och i Yttertjurbo hd), Västergötland, Södermanland (under åren närmast efter 1319), Östergötland?, Gästrikland, Norrbotten och Estland. Bytte till sig jord på Själland 1304. Ger 1 örtugland i Edsätra (Hållnäs-Roden) till sin fränka Ragnhild Nilsdotter 1350.[70]
Barn: Ingeborg (g.1345, d.1370/77) och Filip.
Sköld: Röd sparre på gult fält och tre rosor.
Nils Kettilsson
Ärkebiskop. Känd tidigast 1300. Död i maj 1314 på Arnö. Bror till Karl Tydiske (möjligen halvbror på mödernet).
Kanik i Linköping till 1300, därefter biskop i Västerås till 1305. Ärkebiskop från 1305 till sin död 1314 (förre ärkebiskopen Nils Allesson dog 1305 4/2). Riksråd.
Var 1303 tillsammans med Israel Erlandsson den som skarpast företrädde de klerikala synpunkterna. Stod på kungens sida vid brödrastridernas utbrott 1304. Utgjorde tillsammans med sin bror och Isarnus av Strängnäs den krets som 1305 vunnit inflytande över kungen och var direkt engagerad i Torgils Knutssons avrättning. Fängslades vid Håtunaleken 1306 och satt fången i Nyköping tillsammans med kungen. Släpptes i mars 1307 efter en uppgörelse mellan ärkestiftet och brodern Karl Tydiske. Återupptog kampen mot hertigarna och arbetade målmedvetet för Birgers återinsättande. Var möjligen den ledande i kretsen kring kungen. Gav sig troligen redan 1307 till kurian för att uppnå bekräftelse på sitt val, vilket lyckades honom den 22 april 1308. Sedan han i juli 1308 även erhållit fullmakt som ärkebiskop har han antagligen samma sommar återvänt till Norden, där han tills vidare slog sig ned i Norge. Reser 1311 till konciliet i Vienne. Stod i spänt förhållande till biskopen i Strängnäs och måste 1313 tillgripa bannlysningshot för att tvinga denne att betala ut den inom stiftet insamlade peterspenningen.
Äger gods i Uppsala och Västerås. ”Nils Kettilsson Hvit”
Nils Kettilsson
Riddare. Känd 1295-1304-. Högfrälse ätt. Bror till Ture Kettilsson. Gods i Västbo hd i Finnveden. Barn: Gustav (k.1330, d.1341/42) och Ingrid (k.1346). Sköld: Delad tre gånger i gult och blått.
Nils Magnusson
Domprost. Känd tidigast 1307. Dog 1350. Son till Magnus Marinasson och Kristina Birgersdotter. ”Leopard” – sörmländsk ätt med stark kyrklig anknytning.
Domprost i Strängnäs.
Gods i Södermanland (Selebo, Åkers, Österrekarne, Jönåkers och Rönö härader), Västmanland (Snevringe hd), Uppland (Färentuna hd) och Västergötland.
Sköld: Kluven, lejon och lilja (ev svart/blått lejon på vitt/gult och gul/vit lilja på blått).
Nils (Sestridason?)
Riddare. Känd 1287-1301. Stormannaätt med huvudsakliga godsinnehav i östra Småland och södra Östergötland. Gods i Handbörds härad i Småland? Barn: Bengt Nilsson (k.1315-41). Sköld: Avhugget leopardhuvud.
Nils Trottasson
Känd 1304. Östgöte. Sigillerar 1304 samma brev som Sven af Laeluby som för en variant av samma vapen. De är sannolikt släkt, men på vilket sätt är okänt. Äger gods i Östergötland.
Sköld: Lilja åtföljd av tre 6‑stjärnor.
Olaus
Prost i Nordingrå (1324).
Olof
Kanik i Linköping (1303).
Olof av Forsa
Kanik i Uppsala (1304).
Olof Björnsson
Kanik. Känd 1300-1328. Kanik i Uppsala (1300). Gjorde 1304 en resa till Rom. Stod på Birgers sida. Vald till ärkebiskop i Uppsala 1314, men hindrades av Valdemar att resa till påven för att vigas till sitt ämbete. År 1315 stadfästes valet av ärkebiskop Esger Juul i Lund. Olof råkade 1316 i konflikt med Valdemar angående dennes beskattning av Uppland. Bytte sida vid hertigbrödernas död.
Olof skinnare
Borgare.
Orm ?Karlsson
Känd 1300-10. Barn: Folke (k.1330-58), Kettil (k.1334) och Kristina (änka 1334). Sköld: Kluven spets.
Peter
F d prior i S:t Olofs kloster i Skänninge (1287,1291, ej 1297).
Peter Andersson
Född omkring 1290 (kallas 1308 ”juvenis” ‑ 15‑20 år ‑ omkring 30 år 1318). Känd 1308‑18. Son till Anders Elofsson (k.1281, d.ca 1292). Härstammar från jarlen Karl döve, och är alltså konungens fyrmänning. Kusin till Birger Perssons och Magnus Gregerssons andra hustru.
Synes ha varit helt undanträngd från inflytande före 1310. Kungens man (1310,1318). Efterträder någon gång mellan 1314 och 1318 Ture Kettilsson som skattmästare. Avslutade tillsammans med Johan Brunkow och Peter Sibbesson, med kunglig fullmakt och sigill, Helsingörstraktaten 1318 mellan Birger och Erik Menved.
Stormannaätt från Östergötland (”Elofsönernas ätt”). Sätesgård: Mohammar (”Medhamra”) i Hagebyhöga socken, Aska härad. Äger gods i Linköping. Sköld: Kluven, lilja och två ginbalkar.
Peter Anundsson
Fogde på Dåvö gårdsfögderi, änkedrottning Helvigs morgongåvelän (1318). Änkedrottningen residerade på Dåvö kungsgård (Munktorps sn, Snävringe hundare) i Västmanland.
Peter Gerhardsson
Känd 1308-32. Tycks hemmahörande först i trakten av Sko kloster, och därefter i Tierp.[71] Gods: Lundby (Tierp-Tierp) och i Villberga sn, Trögd hd i Uppland. Sköld: Tre enkeltinnande rutor balkvis i balk (1308; endast två rutor 1310 och 1322).
Peter Likvidsson
Känd tidigast 1304. Levde ännu 1327.
Riddare. Svåger till stockholmsfogden Kristiern, och försvarade möjligen Stockholm efter Håtunaleken, där han vägrade att ställa sig till de nya makthavarnas förfogande. Medlem av Birgers råd 1310 (7:e plats) och 1314, och var kungens löftesman 1318. Riksråd 1320 (9 av 22, 8 av 12, 3 av 8).
”Likvidssönernas ätt” har en stark kyrklig anknytning. Representerar östgöta lagsaga respektive Östergötland 1310 och 1320. Han är sålunda knuten till östgöta lagsaga och äger gods där (bl a i smålandsdelarna). Skänker 1304 sitt gods Allensboda i Åsby socken till domprost Vimund. Äger 1327 jord i Gränna tillsammans med några andra, ev släktingar.
Barn: Kristina (k.1382).
Peter Magnusson
Känd 1298, dog 1310. Son till riksrådet Magnus Gregersson (Folkungaättens oäkta gren). Halvbror till Folke Jonsson.
Äger gods i Uppland och Södermanland (Selebo hd). Lämnar 1310 jord till Sko kloster för den orätt han har begått mot klostret (två öresland i Fors (Hökshuvud-Roden).[72] Sköld: tre gånger styckad i guld och rött.
Peter Ragnvaldsson
Känd 1285-1326. ”Gammal högättad man” (1307). Bror till Magnus Ragnvaldsson (drots 1284,1285). Befryndad med Abjörn Sixtenssons hustru och möjligen släkt med Ulf Fase. Hans hustru nämns i Mats Kettilsmundssons testamente 1326.
Återfinns bland fastarna i ett av kung Magnus stadfäst jordabyte i Sundby 1285. Riksråd under förmyndartiden och ännu 1305. Riddare (1305). Förbindelser med båda partierna. Kungaanhängare i Kolsäter 1305, och ingår efter Håtunaleken, liksom de flesta av 1305 års riksråd, i den krets som omgav hertigarna. Hertigarnas råd (1307). Deltog i Örebromötet 1308 (4 av 9 efter bp,dr,lm). Synes ha trätt ur det politiska livet 1310. Nämnes i Helsingborgstraktaten 1318, där dock hans ställning är helt formell.
Knuten till Södermanland. Äger jord i Österröra; Äger gården ?Jolmstad (Dingtuna sn) i Västmanland, vilken han 1325 överlåter till sin väpnare Nicolaus Jonsson.[73]
Döttrar: Kristina (k.1329-51-) och Helga (k.1329-46). Hans döttrar var efter 1319 gifta med Erengisle och Karls Näskonungssöner (Erengisle säkert gift 1322).
Sköld: Tre röda rutor balkvis på gult.
Peter Swickao
Tysk borgare i Skänninge (1321). Kommer från Zwickau i Sachsen.
Petrus
Lektor i S:t Olofs kloster i Skänninge (1292).
Radborg
Abbedissa i Sko kloster (1301,1304).
Ragnvald Arnulfsson
Byfogde i Linköping (ej 1303).
Ragnvald guldsmed
Borgare i Skänninge (1324).
Ragnvald Magnusson
Känd 1315‑47. Son till riddaren Magnus Kristinasson (k.1292, d.1309) – systerson till marsk Håkan – och Margareta Filipsdotter. Släkt med Erengisle Näskonungsson. Gifter sig efter 1321 med Ramfrid (k.1326), dotter till Håkan Jonsson.
Väpnare. Hertiganhängare. I stort sett okänd före 1319, sedan rådsmedlem några år.
Bosatt i Ängenäs (Risinge-Bråbo) i Östergötland.[74] Räknades till östgöta lagsaga 1319. Äger Gustad (Vikingstad-Valkabo) och andra gods i Östergötland. Äger jordegendomar i Södermanland och Uppland.[75]
Barn: Magnus (k.1355). Sköld: Kluven, lilja (röd på gult?) och tre gånger styckad? (blått/gult?). ”Vinstorpaätten”.
Ragnvald Puke
Känd 1297-1308. Sannolikt avliden senast 1310. Gift med Katarina (k.1319), dotter till Karl Ingeborgasson.
Riddare och kungens löftesman vid Örebromötet 1308.
Äger gods i Njudung (Västra hd) och Kosjöhult (Simonstorp-Bråbo) i Östergötland. Barn: dtr, Kettil Ragnvaldsson (k.1308-36), Filip Ragvaldsson (k.1312, d.1332), Folke och Holmger (Puke, k.1321-45).
Sköld: Svart pukehorn på gult.
Ragvald
Biskop i Åbo maj 1309 till sin död 1321. Född på Åland. ”Ragvald II”
Rotger de Colonia
Dog 1317. Släkten känd i Köln sedan 1200-talet, men synes ha överflyttat till Lübeck på 1300-talet och därifrån till Lödöse. Begravd i Lödöse. Sköld: Uppstigande vädur.
Rörik Birgersson
Riksråd (1276) och riddare. Känd 1276-1322. Son till Birger Röriksson. Ätten uppträder tidigast i Södermanland. Gods i Västmanland (Siende hd), Västergötland (Gäsene hd) och Uppland. Barn: Margareta (k.1316, var d.1357), Birger Röriksson (k.1316, d.1329), Anund Röriksson (k.1316-36), Folke Röriksson (k.1316-29) och Kristina (k.1322-25). Sköld: Balk.
Rörik Sture
Riddare. Känd 1310-12. Hertiganhängare (1310).
Hemmahörande i Västergötland. De första generationen av släkten levde i det centrala Västergötland inom Ås och Vedens härad. Äger ”Hvalstad” i Västergötland.
Son: Rörik (Sture d.y., k.1343-57).
Sköld: Vädurshuvud ?? (ev gult på blått??).
Salmund
Kyrkoherde i Näsby (1304). Säljer 1304 två åttingar i Öraberg, Rystads socken till domprost Vimund.
Sigge
Ärkedjäkne i Linköping (1288, ej 1292) och riksråd (1288).
Sigge Halstensson
Riddare och slottsfogde. Känd 1306-19. Hemmahörande i Västergötland. Ärver Abjörn Sixtensson.
Tillhörde troligen den krets som bildades kring Abjörn Sixtensson efter hertigarnas landsflykt 1304, och som sedan konstant följde hertig Erik. Riddare (troligen 1306). Fogde på Kungahälla och Lödöse (senast 1306, eventuellt ännu 1308 under kung Håkans belägring; 1313), och dessutom fogde i Stockholm (1306; ännu ej 9/2 1306, tillträdde sannolikt efter Håtunaleken; 1310, 1311 23/4; ej längre 1312 5/11). Hertigarnas löftesman på Örebromötet 1308. Hertigarnas råd (1310). Med i den svenska deputation som inför kungavalet 1319 förhandlade i Oslo.
Besutten i Västergötland. Sköld: Sparre.
Sigmund Gudmundsson
Nobilis vir. Känd 1312. Knuten till Västra härad i Njudung där han äger gods. Son: Knut (k.1337). Sköld: Balk.
Sigmund Keldorsson
Känd 1297-1317. Äger gods i Uppland. Sköld: Tre klöverblad.
Sigvid Östensson
Känd 1300-18. Sörmländsk ätt. Äger gods i Södermanland och Uppland. barn: Tomas Sigvidsson (k.1314-18) och Katarina (k.1308). Sköld: Kluven lilja med halvorna förenade i andreaskors.
Sixten domare
Känd 1317 i Strängnäs stift. En av biskopens anhängare i striden om biskopstiondet 1317.[76] Sköld: Färlhjul (? Möjligen 6-blading).[77]
Stefan (Staffan) Röriksson
Lagman, riddare och riksråd. Känd 1308-44. Ev son till Rörik Staffansson. Väpnare (1312), riddare (1314). Äger gods i Södermanland. Barn: Arvid (k.1346-50) och Bengt (k.1349). Sköld: Genom mantelsnitt tre gånger delad (”dubbelsparre”).
Styrbjörn
Biskop i Strängnäs 1308 (stolen sannolikt vakant vid Örebromötet i mars 1308). Död 1343. Aktiv medhjälpare till hertigarna.[78] ”Drivande och rik biskop (140 gårdar). Kunde mottaga kungen furstligt på sitt slott Tynnelsö. Stod tidigt på hertigarnas sida.”
Styrbjörn Torstensson
Riddare. Känd tidigast 1299. Dog 1339. Son till Torsten av Sandbro (k.1296). Sandbro-ätten – uppländsk frälseätt med godsinnehavet koncentrerat till Norunda härad.
Riddare (1339). Begravd i Björklinge kyrka. Sätesgård: Sandbro (Björklinge-Norunda) i Uppland (belagd 1310-1339).[79] Byter 1310 bort jord i ”Spangum” och Stabby (Bondkyrka sn) mot 2 öresland i Sommaränge ((Viksta-Norunda).[80]
Barn: Katarina (k.1340), Ramfrid (k.1340), Torsten (k.1331, d.före 1361), Johan (k.1331-44), Olof (k.1331, d.före 1345) och Gregers (k.1331-53).
Sune
Ärkedjäkne i Linköping (1292, ej 1287).
Sune Halstensson
Fogde. Känd 1316-45, var död 1377.
Stödde biskop Styrbjörn i biskopsstriden i Strängnäs 1316. Fogde i Stockholm (1338,1345; ej 1334; ej längre 1350).
Bosatt i Strängnäs stift. Äger Ådö (Helgesta-Ö.Rekarne) i Södermanland. Barn: Lars (k.1357, var d.1375), Katarina och Birgitta, samt ev ett ytterligare barn.
Sköld: Kluven, örn och två gånger delad genom tandskura.
Sune Ingjaldsson
Känd 1319. Äger godset Äppelrum, Hults sn i Vedbo. Sköld: Delad av tandskura och överkluven.
Svantepolk Knutsson
Född ca 1230. Känd tidigast 1253. Död i januari eller februari 1310. Son till hertig Knut Valdemarsson (k.1206, d.1260) ‑ utomäktenskaplig son till Valdemar Sejr av Danmark ‑ och Hedvig, dotter till Svantepolk av Pommerellen. Gift med Benedikta Sunesdotter (k.1240, d.1261), dotter till Sune Folkesson.
Riddare och riksråd under Magnus Birgersson och Birger Magnusson, samt under förmyndartiden. Lagman i Östergötland (1305) till sin död. Kungens man (1305,1308: 1 av 16).
Svantepolk Knutsson är östgötastorman, men samtidigt danmarksorienterad genom sin härkomst. Sätesgård: Viby i Ryds socken, Skärkinds härad. Gods i Östergötland: gård i Aska by (Hagebyhöga-Aska),[81] gården Kettilstad; Ramstad (Bjälbo-Göstring) och Kedjevad (Strå-Aska) år 1289. Säljer 1253 en kvarntomt i Söderköping.[82] Äger gods i Söderköping. Äger dessutom gods i Småland (i Vedbo härad) och på Öland. ). Äger Söderköping och har fogde i staden (1298). [83]
Barn: Katarina (nunna 1256, abbedissa i Vreta 1289‑1322), Ingeborg (gift 1:o före 1280 med Johan Filipsson; gift 2:o efter 1280 med Tune Anundsson), Ingrid (k.1256-1343, nunna i Vreta 1256, bortrövades 1287 från Vreta kloster av Folke Algotsson. Återvände efter dennes död och blev sedermera abbedissa efter sin syster (1339,1343),[84] Ingegerd (k.1310, gift med Brynjolf Bengtsson och 1315 gift med Mats Tyrnersson) och Knut Svantepolksson (k.1296‑1301, trol.död före 1310). ”Skarsholmsätten”.
Sven af Laeluby
Känd 1304. Östgöte. Sigillerar 1304 samma brev som Nils Trottasson som för en variant av samma vapen. De är sannolikt släkt, men på vilket sätt Är okänt. Äger gods i Östergötland.
Sköld: Lilja åtföljd av två 6‑stjärnor.
Sven By
Känd 1318. Äger gods i östra Småland och Östergötland. Sköld:
Tomas Jonsson
Känd 1296-99. Frälseätt. Bosatt i Uppland. Godsinnehav i Uppland. Barn: Johan Tomasson (k.1316-30), Harald (k.1328-29) och Margareta (k.1334). Sköld: Griphuvud (Svart med röd tunga på vitt fält?).
Tomas Sigvidsson
Känd 1314-18. Son till Sigvid Östensson. Sörmländsk ätt. Äger godset Arby (Torshälla-Västerrekarne) i Södermanland. Sköld: Fjällbelagd bjälke.
Tord Bonde
Känd (1310?) 1316‑21. Sannolikt död 1327 eller ‑29. Son till väpnaren Peter Öjarsson (k.ca.1300). Gift senast 1320 med Margareta, dotter till Rörik Birgersson.
Riddare (1316) och riksråd (1320). Hertiganhängare (1310,1319). Nära förbindelser med Birger Persson. Deltog i utarbetandet av Södermanlandslagen.
Har genom godsbesittningar varit knuten till Östergötland, där han huvudsakligen var besutten. Genom sitt giftermål även knuten till Södermanland.
Barn: Peter (Bonde, k.1340‑61), Rörik (Bonde, k.1341‑64‑) och Ingeborg (k.1347-57, var d.1391. Sätesgård: Liljestad, Skönberga sn i Södermanland (1349). Gift 1:o med Magnus Guttormsson, som var död 1357, 2:o med Nils Gudsärksson).
Sköld: Röd båt på gult fält.[85]
Torkel Andersson
Känd 1311. Riddare (1311). Gift med en till namnet okänd dotter till riddaren Ulf Homgersson. Bytte 1311 av in svåger Holmger Ulfsson till sig denes egendom i Norrlänna (Länna-Åker; Södermanland) och Kalfstadum (?=Kalvesta, Svärta sn, Rönö hd, Södermanland). Barn: dotter (g.m. vp Harald Ernildsson (Gren) och Holmger. Sköld: Delad. (Förde senare en båt).[86]
Torsten av Sandbro
Känd 1296. Medlem av Upplandslagnämnden (1296). Äger godset Sandbro (Björklinge-Norunda) i Uppland. Uppländsk frälseätt med godsinnehavet koncentrerat till Norunda härad. Son: Styrbjörn Torstensson (k.1299, d.1339). Sköld: Delad, 1. ginstyckat, 2. metall.
Torsten Vigolfsson
Känd 1292‑1319. Gift med Lucia, dotter till Mats Nilsson från Långserum, tidigare gift med en Abjörn med sparrevapen. Möjligen begravd i Malmbäcks kyrka. Bytte 1292 bort Villstorp
”Wigholfstorp” (Forserum‑Tveta) och Svenshult (Ödestugu‑Västra) mot Fallnafors (Malmbäck‑Västra), som sedan var hans sätesgård.
Barn: Ingeborg (nunna i Gudhem, k.1320‑38), Nils (trol.g.m. en dotter till västgötalagmannen Bengt Hafridsson, k.1335‑48), Bengt (k.1338‑50), Mats (k.1342) och Håkan (k.1342, trol.d.1369).
Sköld: Delad. Två trappskurna rutor. Skaftat blad, spets nedåt.
Ture Kettilsson
Lagman, riddare och riksråd. Känd 1283, var död 1327. Högfrälse ätt. Gift med Sigrid, dotter till riksrådet Bo Nilsson och hans första hustru Sigrid.
Riksråd under kung Magnus (1288). Lagman i Tiohärad (1303, ev ej 1307) till 1315/16. Deltog i Tjurholmsmötet 1303. Medlem av Birgers råd (1305, 1310). Ställde sig på kungens sida 1308 och var med i Helsingborg 1310 (2 av 33). Skattmästare (mars 1310), men fick avgå 1314/18, ev efter brytning med kungen. Hans konflikter med Birger drev honom över på hertigarnas sida redan före stridernas början, och deltog i resningen mot kungen.
Hemmahörande i Tiohärad. Äger Kråkerum? och gods i Konga härad i Värend. Ättens mest omfattande godsinnehav ligger i Värend.
Barn: Erik Turesson (k.1310, d.ca.1328), Nils Dannes (k.1325-57), Sten (k.1334, d.1350), Nils (k.1339, d.1363), Margareta (g.1336, var d.1380), Ramfrid (var d.1348), Bengt (k.1341-58) och Helena.
Sköld: Tre gånger delad i gult och blått.
Tyrgils Klemensson
Känd 1302-17, dog på 1340-talet. Högfrälse ätt. Kallas 1306 kung Birgers ”famulus” och får förläningar av hertig Erik i Västmanland.
Riddare (före 1307). Hertigarnas löftesman 1310 (10 av 20).
Västmanlänning (1310). Gods i Uppland (Danderyds skeppslag och Färentuna hd), Södermanland (Svartlösa hd), Närke, Västmanland (sålde en gård senast 1317) och Småland. Barn: Nils (k.1333-51), Klemens (k.1337-69), Gunhild (k.1347-51) och Magnus (k.1351, d.tid.1385). Sköld: Två färlor lagda i andreaskors.[87]
Tyrner Jonsson
Lagman i Värmland. Känd 1291-1312. Sköld: Tuppfot?
Ulf Abjörnsson
Minderårig 1306. Sannolikt omyndig 1310. Ung 1317. Död 1359 (?).
Son till drotset Abjörn Sixtensson och Ingeborg Ulfsdotter. Var 1317 gift med Kristina, dotter till Sigmund Keldorsson. Gifte sig senare med Margareta, dotter till lagman Sune Jonsson (Bååt).
Hertiganhängare 1318. Rådsmedlem 1320. Sedermera lagman i Tiohärad. Riddare. Behärskar tyska språket och kan möjligen också läsa det.
Knuten till östgöta lagsaga (1318). Ärvde jord i huvudsak i Östergötland och Småland efter sin far. Äger gården Vinnerstad (Vinnerstad-Aska) i Östergötland (i testamentet 1348). Äger gården Helgö (Ekerö sn) i Södermanland, och gårdar i Värmland för över 1000 mark penningar. Åtskilliga av dessa säljs 1318 till Knut Magnusson. Köpte 1320 gårdar i Tuna av Bo Nilsson för 400 mark.[88] Köpte en kvarn och en kvarnström i Malmbohus vid Norrköping av Knut Folkesson, och 1330 skänkte han dessa till prästbordet i Dagsberg.[89] Äger även jord på Själland. Barn (i andra äktenskapet): Karl (k.1349, var d.1407) och Kristina.[90]
Ulf Filipsson
Känd 1319‑50. Son till Filip Ulfsson och Botzlana, dotter till Gottskalk van Kyren. Gift med en dotter till Stefan Röriksson.
Riddare. Hertiganhängare (1319). Ratificerade Roskildefördraget 1319. Med på herredagen i Stockholm 1319 (8 av 8 & 35 av 35).
Knuten till östgöta lagsaga (1319).
Barn: Stefan (k.1365‑90), Barnum (k.1370‑78), Magnus (k.1354) och Ingeborg (k.1343‑95).
Sköld: Tillbakaseende varg.
Ulf Gudmarsson
Född ca 1297. Dog 1344. Son till lagmannen i Västergötland Gudmar Magnusson. Gifte sig 1316 med Birgitta, dotter till lagman Birger Persson.
Lagman i Närke vid 18 års ålder. Även lagman i Östergötland.
Bodde på Ulvåsa från 1316.
Unne Knutsson
Känd i början av 1300-talet. Lågfrälse ätt. Äger godset Velinga (Velinga-Vartofta) i Västergötland. Sannolika söner: Erik (k.1336-38), Håkan (k.1300-t u.år) och Olof (k.1300-t u.år). Sköld: Sparre?
Valdemar av Sjundatorp
Tjänsteförrättande lagman. Känd 1302‑07. Son till Magnus från Kalvestad (k.1289-1306) och Ingegerd (k.1289). Östgötsk frälseätt från Göstring.
Sätesgård (1307): Kalvestad (Strå-Aska). Äger Sjuntorp (Bjälbo‑Göstring) och gods i Skänninge. Barn: Magnus Valdemarsson (k.1313‑31) och Erik (g.1333). Sköld: Stolpe.
Med största sannolikhet densamme som Valdemar, tf lagman i Östergötland (1310), d.före 1313 26/3.
Vimund
Känd 1283‑1312. Upprättade sitt testamente 7/2 1311 och nämns sista gången i livet 26/8 1312.
Var choralis i Linköping 1283, då hans farfar Finvidus, kyrkoherde i Näshult, skänkte honom och brodern Symon ‑ även han choralis i Linköping ‑ räntan av Hillhult i nämnda socken. Han kallades canonicus och magister ännu 1286 (23/10). Domprost i Linköping (1294,1306) och riksråd (1305,1310; såsom den förste andlige under biskops rang sedan kung Magnus tid).
Köpte 1304 två åttingar i Öraberg, Rystads socken av kyrkoherde Salmund i Näsby. Fick samma år godset Allensboda i Åsby socken av Peter Likvidsson. Förlänades 1305 av Birger med en tomt i Linköping.
Vinold Bengtsson
Kanik i Linköping (1304).
Wulf van Kyren
Känd 1318-33. Son till Ivan van Kyren. Holsteinsk ätt. Ledande inom hertiginnan Ingeborgs hov i Lödöse. Sköld: Bjälke bildad av dubbla motstående tinnskuror.
Öjar Niklisson
Känd 1297‑1345. Frälseätt från Östergötland. Barn: Johan (k.1339‑58) och två döttrar i Vreta kloster (invigdes 1300, k.1300-03). Sköld: Balk belagd med två avhuggna varghuvuden (Troligen fält och varghuvuden metall, balken färg). ”Öjar Nilsson”